Virknålen och jag

Förra gången berättade jag om min vänskap med strumpstickorna efter lång tids uppvaktande från min sida. Nyss har jag ägnat en stund åt att försöka vinna även virknålens vänskap, så därför ser det ut så här hemma hos mig. Jag har hittat en utmärkt hjälp här. Vi är inte riktigt bundis än, jag och virknålen, men så har vi inte umgåtts särskilt länge heller. Visst har vi träffats en del, men mest i stickornas sällskap, det är liksom stickorna som har varit vår gemensamma länk. Men nu vill jag även umgås lite med virknålen på tu man hand, och det går sådär. Det börjar kännas smidigt och lätt att virka fasta maskor, men vändningarna är lite knepiga. Jag tycker att jag gör olika varje gång, antalet maskor verkar minska och öka om vartannat på mystiskt vis. Jag fortsätter, trägen vinner som en vis bloggläserska påpekat.

Jag har förhoppningar att få ihop något litet virkat i mitt paket till garn- och tebytet. Det är första gången jag är med i ett byte, eftersom jag ofta har en tekopp bredvid när jag stickar kändes det passande. Och det har varit riktigt roligt att pyssla ihop garn, te och lite småsaker, det gör jag gärna om. Fler hemlisar är på gång, förmodligen inte bara hemma hos mig. Jag har några projekt på stickorna som jag inte vill blogga om – jag kan bara säga att det förmodligen blir några mjuka julklappar under granen i år. Samtidigt växer min Echo flowers, sakta men säkert, till en gradvis större skrynklig hög. Jag sträcker och drar i den hela tiden för att få en aning om hur den kan se ut efter blockning. Mönstret är roligt att sticka, det är lätt att memorera så att det flyter på utan avbrott, och ändå finns det tillräckligt med variation för att inte bli tråkigt. Ser mycket fram emot när jag kommer till kantdelen med nupps. Här är en bild på den idag, en skrynklig sak som ni ser:

Strumpstickans lov

Strumpstickorna har äntligen besegrats! Eller, rättare sagt: de små ”stegarna”, hålen i mellanrummen har besegrats, efter en tålmodig kamp från min sida. Strumpstickorna är ju alls inga fiender som ska besegras, utan mycket goda vänner att ha, om man, liksom jag, saknar både talang och intresse för att sy fina sömmar. Problemet har varit att istället för fula sömmar har jag fått små hål i skarvarna mellan strumpstickorna, men nu är de äntligen – i stort sett – borta. Efter lång tids bekantskap med strumpstickorna. Jag började för ungefär ett år sedan med ett par benvärmare, vilket innebar tjockt garn, stora stickor och inget mönster, bara en lång tub av resårstickning. Det var tillräckligt krångligt ändå att få ihop denna lilla spindel med spetsar åt alla håll till en cirkel och sedan hålla den på ett någorlunda bekvämt sätt och sticka. Efter några fler projekt kändes det ganska bekvämt och obesvärat, men hålen, stegarna längs hela mina första vantar på fyra ställen, var frustrerande. Det var omöjligt att bli riktigt nöjd med något som var stickat på strumpstickor. Men nu är alltså dessa hål borta, och därför gör jag denna långa, glädjefyllda utläggning om strumpstickan, som kommer att bli ännu mer flitigt använd nu!

Avslutar med bilder på ett av de projekt som jag har använt dessa förträffliga stickor till, min Rose Red som blev klar i helgen:

Nyansera i kubik

Denna vackra härva har nu blivit nystad och påbörjad, efter några månaders väntan på att matchas med rätt mönster. Jenny från Nyansera har designat ett mönster baserat på Laminaria, och därför blir det nu ett nyansera-mönster stickat i nyansera-garn. Hennes sjal ser fantastiskt fin ut (se Jennys blogg), med laminaria-blommorna som dominerar, och förstås måste jag försöka mig på detta nyskapade mönster. Garnet heter Nimbus och består av 80 % merino och 20 % silke. Inte helt lätt att gå över från tjockare vintergarner till detta underbart skira garn, men efter några varv känns det lätt och jag vill bara sticka tunna sjalar igen! Jag drabbades av första sjal-febern i somras och började med spetsmönster, som jag fortfarande håller på att utforska i alla former och tjocklekar. I detta mönster, som kanske ska heta Echo flowers, får jag tillfälle att åter bekanta mig med estniska ”stjärnor” och vi kommer nu ganska väl överens. Jag hade lite svårt för dem när jag gjorde Laminaria, men nu tror jag att jag har hittat tekniken. Jag slänger in en första bild, även om den än så länge inte ser mycket ut för världen, lyckades inte sträcka ut den ordentligt.

Jag bara älskar den hallonröda färgen, den kommer att bli perfekt att bära under sommaren. Samtidigt försöker jag avsluta en del av alla de projekt jag har som är nästan, nästan klara. Min Rose Red såg till exempel ut så här i förmiddags:

Nu har jag stickat på den lite till, så hoppas kunna avsluta den i dagarna, spännande att se om storleken blir bra!

Stickning på resa

Så här såg det ut när jag shoppade garn i Vilnius! Jag har haft en trevlig helg i Litauen, även om det var kallt, mycket kallare än hemma, och det snöade i fredags. Kanske är det på grund av kylan som det fanns stickade plagg och garn till försäljning i varje hörn? Garnshopping stod faktiskt långt ner på listan från början, men redan första timmen snubblade jag över första garnaffären. Det fanns lite av varje, andra märken än jag ser hemma och ganska billigt. Sedan hittade jag nya garner lite överallt i stan, fick gå till en ”snoras”, som växelkontoren kallas på detta grannlands lätt humoristiska språk, och växla in någon hundralapp till. Så jag kom hem med den blandade skörd som syns nedan och som nog blir mössa, vantar och halsduk. Den affär som såg mest intressant ut hittade jag tyvärr inte förrän i lördags kväll, när den redan hade stängt, så jag hann bara hänga lite i skyltfönstret. Där verkade finnas en minst sagt imponerande samling stickböcker som man gärna hade velat leta runt i, men det får i så fall bli en annan gång. 

Jag hade lite flygplansstickning med mig också, en Anthropologie-inspired capelet som jag har stickat i Araucania Azapa, ett underbart mjukt och härligt garn som jag gärna skulle sticka en kofta i någon gång. Mönstret visade sig vara precis lagom för lite flygplatsväntan och lite tid på planet, den blev nästan klar på tåget hem från flygplatsen. Jag har stickat de avslutande varven idag, så nu återstår bara lite sömmar och en blockning, har som vanligt ingen lust att ta mig an detta utan vill hellre kasta mig in i nya roliga projekt!

Möss-slakt

Igår stickade jag och hade trevligt på stickcaféet på Ebbas i Lund. Det är alltid kul att se vad andra stickar på och hur saker växer fram. Vi pratade lite om vad man gör med de projekt som inte riktigt blir som man har tänkt sig, och så de som blir som man har tänkt sig, men man har tänkt fel… Hos några blir de liggande långt in i en garderob eller längst ner i garnkorgen. Hos mig har de en tendens att bli bortglömda ganska länge, för att sedan totalslaktas och göras om till något annat. Jag har inte hållit på med stickning så länge, men jag har en del nybörjarprojekt som inte har blivit någonting mer än en övning i att sticka. 

Igår blev jag således inspirerad att ta itu med ännu ett av dessa! Så när jag kom hem från Ebbas satte jag mig framför tv:n, tittade på Greys anatomy och gick loss på en misslyckad och oanvänd mössa som jag gjorde förra året! 

Jag har inte haft någon framgång med just mössor, tycker nästan aldrig att formen blir som jag vill. I detta fall var även garnvalet helt fel, jag vill absolut inte ha något så spräckligt på huvudet. Men under slaktprocessen insåg jag att det var ett ganska trevligt garn, tycker om färgkombinationen, fast kanske inte just till en mössa. Det är det som är lite kul med att slakta stickningar, plötsligt kommer jag ihåg varför jag valde garnet, som nu sedan länge har gömts i något misslyckat som jag inte tycker om. Jag har nyligen gjort om en annan ful mössa som jag stickade till min pojkvän förra året – rev upp alltihop och stickade nytt, efter nytt mönster. Den blev faktiskt snygg, hoppas det går lika bra för den här fula mössan! Kanske borde den bli ett par vantar?

I helgen blir det nog inte jättemycket stickat, jag ska till Vilnius med pojkvännen några dagar. Ser mycket fram emot det, måhända finns det garner där dessutom? Har hört att det finns mycket lin, som jag inte alls vet vad jag ska göra med, men jag får väl gå på lite garnjakt ändå! 

Vinter

Jag stickade klart och blockade min bruna vintersjal i helgen, en Heartland Lace av Evelyn A. Clarke, stickad i M & K Eco-ull. Som ni ser blev blockningen övervakad av min katt, som faktiskt borde vara expert på blockning vid det här laget. Idag har jag burit både min Heartland-sjal och min nya vinterjacka, och det behövdes i höstkylan, eller är det vintern som har kommit, kanske? 

Jag behöver också ett par ordentliga vantar, höll på att frysa fingrarna av mig i mina Fetchings. Så just nu ligger ett par vantar och blockas, sent omsider, började sticka dem för ungefär ett år sedan och avslutade dem på en filt i sommarsolen i augusti i år. Sedan har de legat i botten av en stickkorg och inte känts så aktuella förrän idag. De är ett nybörjarprojekt med konstig form, men jag hoppas kunna göra dem användbara med en blockning. De är i en fin rosa färg i alla fall, kanske kan de matcha baskern jag håller på med? 

Här ser ni provstickningsstadiet, som visade sig vara helt onödigt, för jag fick ändå börja om när den såg ut att bli alldeles för liten. Men nu tror jag att den blir lagom, det är en Rose Red av Ysolda Teague, ett mönster som verkligen är kul att sticka.  Jag gillar småprojekt, snabbt resultat och ingen katastrof om man måste göra om! Hur ska jag någonsin våga mig på en kofta?

Nu börjar jag blogga!

Premiärinlägg för bloggen! Min stickning bara växer åt alla håll och kanter och behöver därför lite nytt utrymme i form av en blogg. Här kommer det förhoppningsvis att bli mycket prat och funderingar kring projekt som jag håller på med och som jag planerar. Förmodligen också en hel del om garner som jag tittar på, drömmer om, vill ha, känner på eller faktiskt äger och stickar med. 

Detta första inlägg får handla lite om Fröken Garn, eftersom jag i torsdags hälsade på i hennes butik för första gången efter flytten. Jag behövde garn till ett par vantar till pojkvännen, och jag letar också efter något fint att sticka en kofta av, nämligen den populära February Lady sweater. Fröken Garn har kommit med fina garntips via e-mail, så jag passade på att ta mig en titt på föreslagna garner i torsdags för att även stanna och sticka lite på stickcaféet. Den nya affären är jättefin och förstås full med trevliga garner, så jag kom hem med de här: 

Det är Debbie Bliss Cashmerino Aran, som jag planerar att göra vantarna av, och Mirasol Hacho i olika blå färger. Vad som ska bli av detta garn, och hur det blir med koftan får jag återkomma till vid ett senare tillfälle!