Nepalmössa

Den här nya mössan kan bli en favorit, den är väldigt varm och skön. Garnet är Garnstudios nya kvalitet Nepal, och jag har använt ännu ett Ysolda-mönster, Ripley, som faktiskt visade sig vara nästan det perfekta mössmönstret.

Att det bara nästan når upp till det beror mest på mina egna brister: jag hade aldrig provat "kitchener stitch" tidigare, och det skulle man använda för att fästa ihop mösskanten. Det verkar väldigt enkelt, men mitt resultat blev uselt, så jag tog upp och gjorde om det. Med samma resultat. Okej, kanske en liten aning bättre, vilket fick mig att nöja mig, eftersom jag redan passerat min normala gräns för vad jag orkar göra för att uppnå perfektion. Nej, jag är ingen perfektionist, så jag skjuter upp det där med kitchener stitch till en annan gång.

Till sist ett beställningsjobb, till min mamma, som inte vill ha mössa. Bara egentagna bilder idag, om någon mot förmodan har missat det.

Vantar och virklektioner

Alla trådar äntligen bortklippta från mina gotlandsvantar, de blev lite stora men jag tror att det blir bra, då blir de varma och sköna. Inspirerad av olika blogginlägg och Ravelry-projekt på Alla hjärtans dag återupptog jag min lilla virkskola med det röda restgarnet. Jag har definitivt inte koll på antalet maskor och hur de ser ut, och därför blev det stora hjärtat ganska snett. Men vad gör det, det blev ju hjärtformat ändå, och nu kan jag göra stolpar av olika slag!

Ojämn start

OS och, inte minst, Ravelympics, är nu i full gång. För mig har starten inte varit helt problemfri. Invigningsdagen gick perfekt, såg ceremonireprisen på TV och kom långt på mina monkey-sockor. Nästan till hälen, vilket måste räknas som personbästa inom sockstickning.



Andra dagen blev jag överrumplad av vinterkräksjukan, och tredje dagen ägnar jag nu åt vila och återhämtning. Kanske kan ravelympics återupptas imorgon.

Det vilar inget romantiskt alla-hjärtans-dag-skimmer över mig och sockstickning; min förhoppning var att ravelympics skulle peppa mig till att äntligen avsluta ett par sockor, och att förstå charmen och härligheten med sockstickning. Vet ännu inte i vilken utsträckning kaskadkräkningarna (underbart ord) har kunnat hindra detta. Och nu till mer trevlig detaljinformation: garnet är Nyansera Treven i underbara höstfärger, de ser lite blekare ut på bilden än i verkligheten.

Min färgskala eller Sex nyanser av grått

Denna bild av mitt garnförråd tog jag för en tid sedan. Jag blev förvånad över att jag faktiskt täcker in ganska många nyanser - till och med gult, som jag sällan dras till. På senare tid har jag ändå lockats av en del senapsgula nyanser, och jag tycker egentligen om de flesta färger, bara det är rätt nyans.

Jag blev också förvånad över allt grått garn, jag stickar väl nästan aldrig i grått? Hm, börjar ana ett samband, kanske är det helt enkelt så att inköpen med råge överstiger den faktiska konsumtionen. Bristen på grönt var också förbryllande, men den har jag sedan i går minskat genom följande nytillskott från Nyansera:



Längst upp är Hazumi, ett sockgarn i färgen avokado, det var månadens garn i sockgarnklubben. Jag föll direkt för avokadonyanserna, men jag har verkligen ingen aning vad det ska bli - är det inte för fint att göra sockor av? Längst ner Halo, 100 % babyalpacka i färgen lime, och det ska bli en vår/sommarsjal.

Kofta tar form

Min kofta har nu vuxit till en nederdel och en halv ärm. Ärmen är bara rätstickning, runt på strumpstickor, så tämligen snart är det nog dags att sticka ihop alla delar och sticka överdelen. Jag har oroligt börjat titta på exakt hur den ska stickas, eftersom den verkar ha givit upphov till en ny svordom (smocking hell!) bland Coraline-stickerskor på Ravelry. Hm, enligt instruktionerna verkar det inte så svårt, men jag har aldrig "smockat" (är det ett verb?) förut, så jag kommer att testa innan det är dags. Men än så länge: räta, räta och åter räta maskor.

Löfte om sockor

Tack för alla åsikter om min estniska provstickning, här och annorstädes. Vi verkar alla vara överens, och jag har börjat sticka det mest omtyckta mönstret. Det är ett diamantmönster med tillägg av några skalbaggar från ett lövmönster, så det blir diamanter med skalbaggar, troligen ett sällsynt naturfenomen i vårt vackra grannland i öster.

I veckan har stickat på Stadsbibliotekets novellcafé. Stickning medan vi lyssnade på berättelser av Tjechov, Dagerman och Inger Alfvén, med utsikt över förbipasserande stressade lundabor på snöhala gator. Lika mysigt som förra gången.

Jag fick peppning av andra stickerskor inför min planerade sockstickning. Jag har påbörjat sockor tidigare, men aldrig lyckats avsluta några, så det var välkommen uppmuntran med både garnråd och uppvisade vackra sockor. Jag har för länge sedan införskaffat härligt sockgarn, och nu har jag också anmält mig till inofficiella olympiaden i stickning - ravelympics. För att hålla sockmotivationen vid liv ska jag sticka sockor för det svenska laget. Min kärlek till strumpstickorna har jag uttryckt i tidigare inlägg, och jag vill hemskt gärna tycka om att sticka sockor, så jag ska göra ett sista, seriöst försök! På mina strumpstickor finns just nu en vantetumme och en koftärm, men stickorna heter ju faktiskt strumpstickor. Så, strumpor utlovas i framtiden, men just nu kan jag bara visa det tilltänkta garnet, Nyansera Treven: