Happy feet

Glada strumpor och en hög garn som jag köpte i Malmö igår. Garnet är reagarn, Gepard CottonWool från Fröken Garn, och ska nog bli en kofta så småningom. Det udda nystanet är Chili Gredelin Wynona som följde med på stickcafé och som kom hem igen ostickat, men påbörjat tre gånger.

Det ska bli någon sorts pulsvärmare, men det tänkta mönstret blev inte som jag hade hoppats, så jag började testa lite egna idéer istället. Är jag plötsligt drabbad av oförmåga att följa mönster?? Det vore trist eftersom jag snabbt blir trött på att sticka om och fixa efter eget huvud - jag vill ha stickning som bara flyter på och blir bra redan första gången. Så nu har jag bestämt mig för ett mönster (igen) som ska följas helt och hållet. Ska ändra lite i storlek bara...

Improvisation

Min turkosa sjal börjar bli klar. Förra veckan fick jag ett plötsligt infall och bara visste att jag måste använda ett mönster från Haapsalu-boken till den. Så den blir slätstickad i början och sedan estniska näckrosor i slutet, två eller tre stycken på höjden. Tveksamt om garnet räcker till tre, men det finns en chans så jag vara bara tvungen att slänga in en livlina och prova. Det ser fortfarande tveksamt ut, men det kan gå, så jag måste fortsätta att försöka. Så här såg det ut igår, med en färdig näckros:

Bubblan

Visst är hon söt? Denna lilla, lilla flicka, en birma som är en månad gammal, har jag fått träffa idag. Hon låg och sov i min sambos hand en stund. Ungefär till midsommar ska hon flytta hem till oss, så fram till dess får vi bestämma om vi ska fortsätta att kalla henne för Bubblan.

Koftstickerska...

..kan jag nu äntligen titulera mig! Lite för stor, och framför allt för lång, men klar och helt "bärbar". Jag ska hitta några knappar jag gillar också, och sedan kanske min fotograf kan ta lite finare bilder. Hans engagemang i stickfotografi varierar, vilket inte alltid går att dölja med redigering. Men här är hon i varje fall, Coraline, stickad i Debbie Bliss Baby Cashmerino:

Oj så fin

Kanske ska den slätstickade sjalen få en Haruni-avslutning? (Ravelry-länk) Titta här så underbart snyggt det kan bli!

Söndag

Stickningen får ofta följa med på söndagspromenaden, och om vädret tillåter blir det en stunds utomhusstickning. Idag blev det ännu trevligare med oväntat sällskap av stadens garndrömmerska.



Det här är början på en ny sjal, förstås. När sambon frågar vad jag stickar på och jag svarar med en menande blick så vet han, aha, en sjal. Igen. Jag använder garn från Nyanseras sockgarnklubb och följer mönstret till Ishbel. Tanken har först varit att göra en slätstickad sjal med Aeolian-avslutning, en variant som jag har sett på Ravelry (den här är min favorit). Men sedan har jag kommit på andra tankar, kanske något improviserat, enkelt? Jag borde dock avhålla mig från alltför mycket egen improvisation, eftersom jag inte har tålamod att göra om tills det blir snyggt.

För övrigt ligger min Coraline och blockas här bredvid. Jag försöker motarbeta impulsen att titta efter om den möjligen har dragit ihop sig lite under minuten som har gått sedan jag sist kontrollerade den. Den får gärna göra det nämligen, den växte oväntat mycket av blockningen. Blir det en kofta eller en säck med ärmar?

En alpacka-ros

Här kommer en Rose Red till, i grått. Min förra, som är lila/rosa, har jag tänkt sticka om, eftersom jag inte blev nöjd med storleken, men den här hann före.



Jag var lite nervös för den grå som såg lite liten ut upptill, men blockningen löste det. Den är stickad i Adriafil Sierra Andina alpacka, som ett litet mellanprojekt för att få någonting klart bland alla mina halvårsstickningar. Hm, jag är inte säker på att det är rätt strategi för att få långtidsstickningarna färdiga, det blir många små pauser i dem.

Kitchener stitch - vän eller fiende?

Jag har försökt mig på Kitchener stitch på en mössa förut, men trots flera försök gick det inget vidare. Jag gav upp och nöjde mig med det halvkonstiga resultatet.

Nu behöver jag bemästra Kitchener för att avsluta min Coraline-kofta och mitt gröna estniska sjalmonster. Så, tjuren vid hornen, med hjälp av två sticktidningar och en stickbok. Och, nu tror jag att jag har tagit mig förbi den långa raden av nybörjarfel. Först, inte så snyggt:



Sedan, efter lite åtdragning, snyggare:



Men, det blir förstås inte lika lätt med trådtunt sjalgarn och utan den kontrasterande färgen. Jag får nog börja med Coraline, där garnet är lite mer att ta i. Tråkigt är det också, outhärdligt tråkigt efter sådär 5 maskor, men jag tror att det ger snyggare resultat än någon annan metod, så jag får väl stå ut. Måste ju dessutom få praktisera min nyvunna färdighet.

Håll hårt i vantarna

Jag har en passion för att sticka vantar. Inte stoppar det mig att det nu är vår och varmare tider på väg, ett par vantar måste finnas på stickorna. Det går ju att anpassa med våriga och somriga färger, och förstås fingerlösa varianter och pulsvärmare. Jag tror att det motsvarar andras sockstickning, något jag inte alls ser någon tjusning i. Det går ganska snabbt att sticka, kan enkelt varieras och anpassas och kräver inte så mycket garn.

Och så har man ett ständigt behov av vantar, åtminstone jag som har en tendens att lägga dem lite varstans. Mina första vantar kämpade jag länge med, och de blev inte särskilt snygga. Nu är de borttappade, och jag har ingen aning om var. Mina Snapdragons (bilden) är jag mycket nöjd med och använder jämt. För några timmar sedan kom jag hem med bara en Snapdragon, men kunde snabbt återfinna dess partner i trappuppgången.

Svårare var det för någon vecka sedan när jag gick ut från en second-hand-affär och insåg att jag inte längre hade några vantar att ta på mig. Hm, jag vandrade runt febrilt i affären, flera rundor längs min första stig i affären. Jag hade redan börjat fundera på vilket garn jag kunde använda till ett par nya, när jag slutligen fann dem vid kassan. En kvinna försökte köpa dem och undrade var prislappen var... Blev så glad att jag tror jag erbjöd att sticka henne ett par som hittelön. Kanske borde sticka Snapdragons och skänka till försäljning? Borttappade lundavantar kan man ju också finna här.

Smocking hell,...

...min Coraline börjar anta formen av en kofta nu. Ja, jag måste få använda denna svordom på knittish, fast i positiv bemärkelse, jag befinner mig inte alls i smocking hell. Blocking hell har jag väl besökt några gånger, men smocking kommer jag hittills väl överens med. Tidskrävande och pilligt men trevligt. Så här blir det:



Den stickas nerifrån och upp, så det här är början på oket, och till höger raglanminskningar vid vänster ärm. Jag börjar redan tänka på hur tråkigt det blir att fixa till de små delarna som måste sys ihop, så tur att den till största delen stickas ihop. Sedan jag stickade ihop den är det ett stort (men mjukt) åbäke att ha i knät att sticka på - jag tar inte direkt fram den för att sticka ett varv eller två.

Skärtorsdagsstickning

Jag kan inte låta bli att smyga in fler bilder på vårblommor som är på väg upp. Idag har jag suttit en stund och stickat utomhus, ett tydligt vårtecken.



Det ska bli ett par tvåfärgade vantar till, februarigarnet från Nyansera har förlovat sig med ett Rowangarn i härlig honungsgul färg.