Semesterhänder

Nymålade semesternaglar måste man ha; när man inte får ha nagellack på jobbet blir det liksom en fixering att man vill måla naglarna. En sockstickning är inte heller helt fel att ha i händerna.

Jag tycker om att ha några långstickningar på gång och slänga in lite småprojekt samtidigt, så att man får avsluta något då och då. Okej, dessa sockor har varit på stickorna nu i en månad, så teorin håller inte riktigt. Jag är bättre på att snabbproducera vantar och fick ihop ett par Nalu mitts till en väninnas födelsedag nyligen. Jag blev väldigt förtjust i färgen, det är Rowan pure wool i en duvlik blågrå nyans:

Stickning på kolonin

En inbjudan till stickning på koloni tackar man inte nej till, och idag har jag därför tillbringat dagen på garndrömmar-Annas härliga koloni. Uppvisning av de senaste stickprojekten förstås, vilket för min del innebar min färdigstickade sjal som jag blockade i natt. Så perfekt att ha två proffsiga garnfotografer/stylister som kunde hjälpa mig att fotografera:




Mönstret är Maia (ravelry-länk), och garnet är Nyansera Sundari 4ply "Spice market". Jag fick också ta emot min fina vinst från Nyanseras jubileumstävling, två valfria härvor från butiken. Inte helt lätt att välja, men det ljusa Halo blev jag helt förälskad i. Slutligen valde jag också ett sockgarn i eldiga färger, Hazumi "Mexican flame". Tack så mycket för vinsten, Jenny, jag är superglad för mina garner! Glad är jag också för denna fina kopp med stickningstema, en fin finsk present, tack Anna!

Stickning för den sömnlösa

Vad gör man när alla tankar snurrar runt i huvudet och det är helt omöjligt att sova? I natt försökte jag bota sömnlösheten genom att påbörja en ny sjal. En ny sjalstickning ingjuter nämligen lugn och harmoni även efter en hektisk dag när stressen liksom har fastnat i kroppen. Och det är nedvarvningen som behövs - inte någon ny sjalstickning, det har jag redan flera på stickorna. Fördelen med att ha flera sjalar på gång samtidigt är att spetsstickningen går som en dans trots att klockan sedan länge passerat midnatt, hjärnan kan läsa mönstret utan att vara riktigt vaken. Och en sjal hade faktiskt redan blivit klar under eftermiddagen, så det var väl dags för en ny. Imorgon ska det förhoppningsvis bli blockning!

Sjal som lever farligt

Som ni ser har lilla Bubblan inte förstått vad som gäller när stickningen är framme: se men inte röra. Jag får ha konstant koll på garner och stickningar, precis som när stora katten var liten. Numera rör hon inte den, men studerar med stort intresse vad som händer.

Just det här garnet - Nyansera Takino i färgen Enchanted forest - var jag så glad att jag lyckades roffa åt mig på en av Nyanseras stora uppdateringar i sommar. Och ännu gladare är jag nu, när jag fått veta att jag har vunnit garn genom att köpa den! Nyansera firar på detta vis sin ettårsdag - hemskt trevligt sätt att fira, tycker jag! Och jag förblir en synnerligen nöjd och trogen kund!

Star leaves shawl

Jag tror att jag kan bli förförd av pärlvärlden. Ett efterlängtat mönster är äntligen här, Jennys Star leaves shawl (ravelry-länk), och jag har lagt upp direkt. För en gångs skull ville jag inte ändra någonting, utan använda samma garn och färg som till originalsjalen, som är fantastiskt fin. Pärlorna hade jag däremot tänkt hoppa över, men jag blev som sagt förförd av dem. Fler pärlor än de som behövs till denna sjal hamnade snabbt i min virtuella varukorg. Jag visste ju inte ens om jag tycker om att sticka med pärlor, så jag fick tillämpa hård självdisciplin och plocka bort det mesta av okynnesshoppingen.

Men nu har jag upptäckt att pärlstickning faktiskt är riktigt kul! Mycket långsamt, men kul. Och jag har fått användning av mini-virknålar som någon tidigare släkting har använt en gång, kanske före min livstid? De är övertagna från min mamma, men jag har egentligen aldrig sett henne virka, så jag misstänker att hon också har övertagit dem från någon. Nu får de i varje fall arbeta igen, och jag funderar lite på vad de har virkat tidigare, dessa små nålar, medan jag trär pärlor på dem och ser sjalen växa fram.

Förnuft och känsla (och stickning)

Varför är det så mycket intuition och känsla inblandat i stickning? Mönstret, garnet, stickorna - allt ska på något magiskt sätt kännas rätt för att stickningen ska bli...ja, rätt, så som man vill ha det, en njutning.

Inte minst kombinationen av mönster och garn kan vara svår för mig. Ett underbart garn (Nyansera Sundari) och ett underbart mönster (Annis), och resultatet ser bra ut, men ingen sådan där härlig känsla infinner sig. Jag provade att sticka lite till, kunde inte sätta fingret på vad som var fel. Men, så släpptes ett annat mönster igår, Maia (ravelry-länk). Kvällen gick åt till en knepig uppläggning, men det var det värt, för snyggt blev det. Och känslan? Jodå, den har också infunnit sig: Rätt!



(Den här bilden gör inte garnet rättvisa på långa vägar, bättre färgbilder finns här.)