Post festum

Efter några timmar på Symässan i Malmö i helgen behövde jag lägga upp fötterna en stund, kika i påsarna och planera nya projekt. Jag hittade mer än jag trodde, men kunde nästan åkt till Hemslöjdsbutiken istället, eftersom det var deras monter jag besökte flitigast. Där hittade jag bland annat vadmal, supertunna strumpstickor och en virknål för smygmaskvirkning. Lite garn blev det förstås också!

Blå blomma

På onsdag får Garnfolket i Lund besök av Iloyarn, och det inspirerade mig till att provsticka lite i nystan som jag köpte i december. Det blev ett par muddar med blå pärlor i mönster av en blomma och med en virkad blå kant. Jag håller på att rita olika blommor till ett vantmönster och passade på att prova två varianter här. Fastän vantmönstret inte ska formas av pärlor utan tvåfärgsstickas kan jag nog se vilken jag gillar bäst. Mjukt och skönt alpackagarn från Iloyarn, som dock var lite skört på några ställen.

Nytt och gammalt på samma gång

Hemslöjdens vandringsutställning Krona och krans visas nu på Dunkers kulturhus i Helsingborg. Jag passade på att vara där på vernissage igår kväll och fick se traditionella och nytraditionella festdräkter på tema bröllop - såsom de båda brudarna här ovan, en härligt färgsprakande och traditionell, och en modern tolkning i helvitt.

Eller varför inte gifta sig i denna moderna folkdräktstolkning?



Jag tittade lite extra på de fina skorna, även dessa hade antagit modern skepnad:



Jag kan absolut rekommendera ett besök, dessa och fler vackra dräkter visas upp liksom en samling brudkronor och festdekorationer. Förstås drogs mina blickar till några brud- och brudgumsvantar också!





Här kan den nyfikna se mer av utställningen:

Hömin

Söndagspromenaden i eftermiddag blev mest fotografering och ett oändligt flyttande och fixande för att få bilder av en svårfångad sjal:









Min Hömin stickade jag med dubbelt Nyansera Charmant, ett garn i ull och silke. Garnet är färgat med johannesört och skiftar färg med omgivning och ljus. Den här får bli min fin-Hömin, jag skulle gärna ha en gos-Hömin i något mjukt sockgarn också, men jag brukar inte upprepa mig när det gäller sjalmönster. Får se om Hömin kan bli ett undantag!

Dags för pärlor!

Vårgrönt

Mina första "toe-up socks" har varit klara ett tag och jag myser runt i dem till vardags på mina kalla golv. Mönstret heter Tern, och sockorna stickades i Araucania Ranco. Fler sockor från tårna lär det bli, har ju till och med köpt en bok för ändamålet.

Helgen har också bjudit på mys med fastlagsbullar, god lax, söndagspromenad i solen, blandad stickning och skid-vm. Och så en mumsig fruktsallad framför Melodifestivalen.

Vantminskning

I boken Folk knitting in Estonia beskrivs en vantminskning som blivit en av mina favoriter, bland annat för att den blir så snygg när man gör den i kontrastfärgen. Det gjorde jag på de här vantarna i ett mönster från samma bok:



Den funkar fint även med grundfärgen, som jag tänkte visa med mitt pågående vantprojekt. Minskningen görs med en maska i slutet på sticka nummer 2 respektive 4 och två maskor i början på sticka nummer 3 respektive 1 (om man stickar med fem strumpstickor, med andra metoder får du omvandla till de "vanliga" ställena där man minskar på en vante). Den resulterar i en minskad maska på vardera sticka, således tre maskor minskade till en maska. Det går till så här:

Sticka den sista maskan på stickan som en vanlig rät maska. Ta sedan över maskan på den tomma stickan och dra ut den några centimeter i storlek:



Denna maska sätter du sedan på pekfingret och gör dig redo att sticka vidare på nästa sticka:



Första maskan här lyfts som en rät maska:



Nästa maska stickas rät, med den tråd du har på pekfingret, dvs. den sista maskan från föregående sticka:



Sedan dras garnet åt så att den extra öglan försvinner:



Slutligen lyfts den lyfta maskan över den stickade, som vid en vanlig avmaskning eller hoptagning, och så är minskningen klar!



Sticka vidare till nästa minskningsställe på vanten och gör likadant, totalt en minskning av 4 maskor på varje varv. Så här blir resultatet:

Vårlöperskan

Katterna har redan börjat njuta av vårsolen som ibland tittar in, så mycket att lilla Bubblan fått riktigt vuxna vårkänslor. Hon har vrålat och kvittrat och gett ifrån sig allehanda ljud vi inte visste att hon kunde, allt för att locka hit en stilig hankatt.

Nu har det lugnat sig lite och vi får till och med sova om natten. Får se om hon hinner ha några vändor till innan hon tas till veterinären - ständiga kattvrål har fått oss att avstå från funderingar på att eventuellt skaffa småbubblor, nu är det tystnad och en lugn, ostressad katt som prioriteras. Även storkattans tålamod har frestats, så mycket att hon ibland givit gaphalsen en snyting. Nu är de harmoniska kompisar igen och gosar in sig i varandra.

Jag har inget garn

Denna garnmissbrukarens motsvarighet till "jag har inga kläder" försöker jag motarbeta genom att dokumentera lite av lagret under en sortering. Kanske funkar bättre med fotografier uppsatta på lådorna så att man hela tiden ser vad man har? Ett trick från skofantasterna tror jag.

För övrigt är ljuset fortfarande vinterdunkelt och mina färdiga projekt låter sig inte fotograferas på något vettigt sätt. Bildbevis på att jag lyckats börja på mitt broderi kan jag dock visa, en liten rund början på mittblomman blev det: