Sockabstinens och garneufori

Ett garn från Chili Gredelin gjorde mig helt förtrollad härom veckan när det visade sig vara otroligt mycket finare i verkligheten. Och då var det ändå himla snyggt på bilden som fick mig att beställa det också.



Nu är problemet ett rent garnpsykologiskt: ju finare garn, desto viktigare att det blir ett perfekt mönsterval. Det kan vara lättare att sätta stickorna i härvan direkt, så att jag inte hinner fästa mig ännu mer vid den, då kan det bli rent omöjligt att hitta ett mönster som är tillräckligt snyggt. Det har hänt förr.

Jag har råkat ut för ett stickpsykologiskt fenomen också, nämligen sockabstinens. Tidigare led jag snarast av sockfobi, men nu är alltså situationen den omvända. Jag tror att det har med tå-uppandet och min senaste bok att göra, den är fylld med vackra sockmönster jag vill prova. Heart to heart socks fick bli det första.

En söndag

Påskdagen blev mest jobb, trötthet och vila. Perfekt att ha två fina kattkompisar när man kommer hem från jobbet och behöver varva ner och få svullna ben att bli igenkännliga igen. Med en spinnande katt på armen eller magen blir det mycket lättare. En inbyggd väckarklocka har man också, deras jamande väckte mig när jag slumrade ifrån deras mat-tid.

Sedan fick det bli en kvällspromenad för att piggna till. Jag tittade på vitsipporna:



Och hälsade på kompisarna i buskarna tvärs över gatan:



Och så satt jag en stund i Lundagård och tittade på magnolieknoppar och på turister och utbytesstudenter som fotograferade magnolia och universitetshus.



Faktiskt piggnade jag till så mycket att jag plockade fram min mysteriestickning och stickade några varv innan jag gick hem. Mystiskt ska det vara, så det blir mer blommigt strumpben än sjal på bilden, men jag visar en del av den fina strukturstickningen, som passar perfekt ihop med garnet.

Ett mysterium

Nyfikenheten var stor när jag hoppade på Liz Abinantes mysteriesjal-KAL som började igår. Första ledtråden är snabbstickad, och jag som inte är van vid skriven beskrivning utan diagram stickade glatt på ändå. Alla stickmarkörer som ordinerades rationaliserade jag bort direkt. Vilket kan förklara att jag inte upptäckte ett troligt fel i mönstret förrän jag var klar och såg att sjalen såg lite väl asymmetrisk ut. Nu inväntar vi designerns klargörande på Ravelry. Har vi alla stickat/läst/tänkt fel eller??



Eftersom det är en mysteriestickning visar jag bara garnet jag använder, Nyansera Halo 4ply. Om man vill se bilder av vackra sjalar brukar jag titta in på någon av dessa bloggar om estnisk spetsstickning: Kailill, Ilukuduja/Beauty knitter och By Rees. Det underlättar säkert om man förstår lite estniska, men bilderna talar ett språk jag förstår.

Vårkofta

Jag gör ett nytt försök att sticka en vår/sommarkofta. Förra året hann jag nästan halvvägs men tyckte att koftan blev helt fel i storlek. Efter att ha övervintrat som UFO har den nu repats upp, och samma garn används till ett nytt försök. Mönstret heter Mountain View cardigan, och den fick bli vårens första utomhusstickning:



Garnet som återanvänds är Gepard Cotton Wool, som jag köpte på rea förra året - mycket stickning för pengarna alltså! Jag var lite tveksam till om jag har tillräckligt med garn, men det ordnade sig via oumbärliga Ravelry. Jag hittade snabbt några nystan i rätt färg som var till salu, till ett mer än rimligt pris, och idag kom en avi med posten. Skönt att kunna sticka utan garnbrist-oro!

Elektra, i blåsväder

Idag blev det vårpromenad för mig, sambon, katterna och min senaste sjal. Det var katternas första utevistelse sedan i höstas, så de var pigga och nyfikna, så nyfikna att Bubblan klämde in sig under bilsätet på vägen hem och kunde inte komma ut. Trots att vi börjar bli ganska rutinerade som stickfotograf respektive modell var det svårt att ta bilder på sjalen denna blåsiga dag. Men det fick gå, det var ju faktiskt därför sjalen fick följa med på utflykten!




Mönstret heter Elektra och ingår i sjalsamlingen 7 sisters. Nyligen släpptes syster nummer 6, Asterope, även om designerns ursprungliga plan var att hinna släppa alla sju sjalar plus (minst) tre extramönster under 2010.

Elektra stickade jag med BC alpackagarn, det gick åt ca 450-475 meter, så en vanlig härva sockgarn räcker inte utan justeringar. Jag har också använt matchande pärlor som är svåra att upptäcka på bilderna, men man kan skymta dem här:

Vantprojektet lever

Jodå, mitt vantprojekt och planerna på att sticka 11 par under 2011 finns fortfarande kvar, och jag försöker sticka ett par varje månad. Februari månad blev det detta par till min sambo, mönstret heter Baker Street Mittens, och garnet är Garnstudio Lima.



Nu ligger jag lite efter och har inga färdiga vantar för mars månad. Jag skyller på att jag gör ett par fodrade vantar, vilket i princip innebär att jag stickar fyra stycken, två innervantar och två yttervantar. Dessutom håller jag på att rita nästa mönster själv, och det blir nog ingen snabb process, så par nummer fyra kanske inte heller blir klara på en månad. Kanske ska ta något mer snabbstickat först? Hur som helst verkar jag lyckas med att utmana mig själv och förnya min vantstickning!

Alldeles nyss hittade jag också en sjal-KAL som kanske lockar mig bort från vantstickningen, kolla i den här.

De var visst inte riktigt klara

Mina blå muddar behövde mer blått. Efter en konsultation med virkgurun fick de lite mer virkad kant. Jag insåg att jag inte skulle hinna köpa blommor till en middag jag var på igår, och då blev nästa tanke: Vad hinner jag tillverka? Svaret blev lite extravirkning på dessa pulsvärmare, som fick bli en present. Till en väninna som definitivt är "knit-worthy", kan jag tillägga!