Spännande just nu

Bild: Kate Davies

Jag väntar på Kate Davies' bok som snart släpps, och ååh så många fina saker den innehåller! Hon har visat upp en ny design varje dag nu, och jag vill sticka nästan allt. Boken heter Colours of Shetland, och koftan ovan heter Scatness Tunic och är min favorit hittills. Kanske kan det bli min första stickade kofta med steeks? Jag kommer i alla fall att hänga på Enter-knappen och ha Paypalkontot redo på måndag, när boksläppet ska ske!
Under tiden läser jag Morgon i Jenin, som är skrämmande bra. Rekommenderas!

Två vantar och en koftärm

Mina fingervantar är så roliga att sticka att de nästan stickar sig själv. Ja, förutom fingrarna då. Nu är det snart bara fingrarna på vänsterhanden kvar, och jag försöker intala mig själv att det inte är så tråkigt som jag föreställer mig. Fast det är det ju... Men med ett bra program på tv eller radio går det ganska snabbt, eller så lyssnar jag på Stickpodden samtidigt. Sedan känns det härligt lyxigt att bära egenstickade fingervantar.

Något annat som inte går av sig själv är koftmontering. Mina blockade delar av Mountain view cardigan har nu tagits fram ur gömmorna, och efter några instruktionsfilmer på Youtube har jag för första gången sytt i en ärm. Det blev förstås inte perfekt, men helt okej, och framför allt mycket bättre än jag trodde! Nu får den vila medan jag samlar mig för nästa ärm.



Jag sydde från rätsidan med modifierad "mattress stitch", och det kändes som en stor fördel att se direkt hur det blev från rätsidan. Om jag ska montera fler koftor ska jag skaffa några fiffiga stickmarkörer att nåla ihop med också - men helst kanske jag återgår till koftor som stickas i ett stycke. Någon som har bra tips på hur man får ärmen snyggt isydd?

Ett möte

Katten Oyama sitter och passar uteplatsen vi har på landet...


...när vi plötsligt får besök.


Plötsligt upptäcker besökaren henne, och en stund står de nos mot nos på var sin sida av fönsterrutan.


Vår söta ekorre, som vi döpt till Åke, hämtar snabbt en nöt och gräver ner den i rabatten.



Proceduren upprepas lika många gånger som vi erbjuder nötter, och Oyama får en precis lagom spännande förmiddag. Höstnaturen erbjuder också dramatiska former:

Vantvädret är över oss

Nu är det här, äntligen: vantvädret! Än så länge är det fortfarande höstlikt, även om det nog snart blir mer grått och trist. Hur som helst är det kallare, och vantstickningen kan ta fart.



Ett par vantar i grönt och brunt, alldeles för svåra att fotografera i vantväderljuset. Mönstret heter Epeiric mittens och blandar flerfärgsstickning med en och annan avig maska, vilket ger fin struktur. Nu har jag fingervantar på stickorna, och det är roligt och går snabbt.



Jag har också sytt färdigt min kattsele, men eftersom Bubblan är en frusen liten katt med stor rädsla för vatten får hon posera inomhus tills vantvädret är över.