Om ett klipp

Ingen provlapp i världen hade kunnat förbereda mig tillräckligt för att klippa upp min fina fårfilt. Visst fungerade det perfekt när jag testade i mindre skala, men det kändes ändå jobbigt att sätta saxen i min stickning. Fick förbereda mig först på att saxen fick ligga nära filten, och till och med på den.

Sedan fick jag lite perspektiv och självinsikt och skärpte mig - det är ju bara att klippa långsamt och försiktigt, så man har koll på vad man gör. Men nej, mina nerver var ändå för klena för extremsporten stickning med steeks, oavsett vad jag försökte intala mig. Det var med darrande hand och hög puls jag klippte vidare.




Och vilken härlig känsla att få veckla ut min fina filt! Ännu mer fin när den blivit av med tubformen! Den virkade kanten (som det blev eftersom jag förstärkte min steek med virkning) ser riktigt prydlig ut. Plötsligt förstår jag de förslag jag läst om återhämtning efter steek-klippning, såsom att lägga sig ner i ett mörkt rum och att ta ett glas vin. Själv vek jag ihop min fina filt och gömde den i garderoben - jag behöver några dagars återhämtning innan jag stickar vidare på den.

Våren är gul

Jag lär mig sy ungefär som jag har lärt mig saker inom stickning: genom att försöka utveckla mitt tålamod/noggrannhet och genom att utforska internet. Snabbt har jag förstått att liksom det finns stickalong och virkalong så finns det sew along. Ett perfekt sätt att lära sig något, och inte ett lika långt "åtagande" som till exempel en sjal-stickalong. En eftermiddag räckte för denna sew along hos I have to say, en blogg med massor av tips för en sy-nybörjare.



Och det här blev resultatet. Jag gillar verkligen tyget jag köpte på symässan, skulle vilja ha ett helt plagg i det. Det kändes vårigt och alldeles nödvändigt att ta upp det gula i tråden och blixtlåset. Vantstickning ger mindre vårkänslor, men med gul färg går det också!

Blekingesöm

Jag tog bara en mobilbild på symässan i helgen, sedan glömdes det bort i shoppingyran bland allt fint. Det var Blekingesöm som visade upp fina broderier, och det får passa mitt allra första försök att mobilblogga.

Mässhelg

I helgen var det symässa i Malmö, en trevlig blandning av garn, tyg, sytillbehör, stickat, virkat och broderat. Tydligen var mitt färghumör inställt på rött och blått, det blev dessa inköp:



Det blev till och med en blå-röd outfit - det blåmönstrade i nedre, vänstra hörnet är en kjol, och till höger en röd t-shirt. Och så nya spännande garner och lite småtyger till min småsömnad. Jag har lite second-hand-tyg som jag tänkte mig en röd och vit kudde i lappteknik, men nu tänker jag kanske röd, vit och blå/turkos...

Helgen efter mässan har jag plockat lite rastlöst bland olika projekt, avslutat ett gammalt broderi, stickat lite på fårfilten och sytt i några knappar. Knapparna syddes i mina gula halvvantar i mönstret Veyla.




Det fick bli gula knappar, fastän jag fattas en, jag får försöka hitta liknande knappar någonstans.

UFO-stickning

Det känns bra att göra klart en kofta och kunna använda den, och det är väl därför jag har fått lust att plocka fram någonting halvfärdigt från botten av ufo-korgen. Där låg min Mountain View cardigan som jag inte stickat på sedan... ja, jag minns inte när. Jag minns inte heller varför jag tappade intresset, men nu tycker jag att den är riktigt rolig att sticka på.



Nu har jag påbörjat den sista ärmen. Garnet räcker, den verkar bli bra i storleken och allt är frid och fröjd. Hur jag ska lyckas med monteringen sedan förblir oklart, men jag har i alla fall stickat ihop bakstycket och framstycken upp till ärmhålsminskningarna, och det mesta av ärmarna stickade jag också runt. Baksidan och muddarna har ett spetsmönster, här är den bästa bilden jag lyckades få på baksidan:



Förutom koftstickning har jag mitt lära-sy-projekt, och igår lyckades jag få ihop en stickprojekt-väska enligt den här beskrivningen. Lite snett här och där, men lärorikt, och tygerna hittade jag i secondhand-affärer, så priset blev runt 10 kronor. Mer pengar över till att köpa garn alltså, men nu är den faktiskt fylld med vackert presentgarn.

Melia!

Vilken tid det kan ta att avsluta en koftstickning, alltså verkligen avsluta, dvs alla knappar isydda, alla trådar fästa, alla sömmar sydda, och såväl blockning som omblockning genomförda, tills man blir så nöjd man bara kan bli.

Och sedan ska man få tillfälle att fotografera också, eller hellre fotograferas - svårt att ta fina självporträtt, tycker jag. Jag fick fin hjälp av Anna att ta bilder, tack! Dessutom fick jag fotografera några av hennes jättefina projekt, som kan tänkas synas på hennes blogg snart.





Melia har varit en rolig stickning, och i mjuka, tjocka Nepal-garnet värmer den väldigt bra. Som vanligt för Ysoldas mönster innehåller det smarta lösningar och små detaljer, såsom den ovanliga knäppningen och söta fickor.





Nu har jag också tagit fram en halvfärdig kofta ur djupaste ufo-korgen, och den visade sig vara jättekul att sticka, så jag förstår inte varför den hamnade där. Misstänker dock att den kan hamna där igen när jag kommer fram till momentet att sy ihop eländet...