Vårig stickning

Vilka färger kan kännas mer vår än gult och grönt? Jag stickar slätstickade strumpor på löpande band, och fina sockgarner som samlats på hög får komma till sin rätt genom de räta maskorna. Inte likt mig att gilla det enformiga och enkla, men det är skönt att bara sticka räta maskor efter varandra, runt och runt. Jag tror att jag utmanar mig själv med att sy och därför gillar stickning som inte kräver så mycket tankeverksamhet.



I vårt lilla hus på landet har jag fortfarande stor användning av stickade strumpor, men helgens vistelse har kanske fått mig att omvärdera vilken färg våren har. Vi har hittat blåsippor i trädgården!




Inte någon vanlig syn i Skåne, jag fick springa in och konsultera floran för att konstatera att det verkligen inte var en ovanlig, blå vitsippa. Hemma i stan, med blicken på de blå hortensiorna i fönstret undrar jag om inte stickningar och sömnad i maj kan få gå i skirt vårblå...

Vad hände sen?

Det är inte allt man stickar som blir ett perfekt nytillskott i garderoben, i rätt storlek och flitigt använt. Nej, ganska mycket blir fel redan från början, jag har flera sjalar som åkte in i garderoben ganska omgående efter fotograferingen till bloggen, eftersom de var pytte-pytte-små och helt oanvändbara. Och en del har bara inte passat ihop med mina kläder, eller så visar garnet upp oväntade förändringar efter några timmars användning. Det töjer sig eller får noppor och slits ut fort.

Ändå visas allt upp i nyskick på stickbloggar för att sedan lämnas därhän till förmån för senaste stickningen - men inte idag. Nu blir det gamla godingar och exempel på hur garn beter sig efter lite slitage, håll till godo!



Det här är ett par vantar jag stickade till sambon efter eget mönsterpåhitt och som blivit mycket använda. De har hållit sig fantastiskt bra, stickade i vitt ullgarn och blå alpacka (Rauma 2tr gammelserie och Rauma Inca)




Och det här är min trotjänare, sjalen som alltid hamnar runt halsen och inte kan konkurreras ut av någon annan sjal. Den blev helt enkelt perfekt i formen, jag gillar fortfarande mönstret, och färgen passar både mig och många av mina kläder. Trots flitig vardagsanvändning ser den fortfarande väldigt fin ut, både garnet och blockningen har hållit sig fint. Garnet är Madelinetosh tosh sock - inte billigt, men oerhört vackert och tål användning fastän det är 100 % mjuk merinoull. Mönstret är Simmer Dim, och jag borde sticka fler!



Dessa orange-gula halvvantar blev också snart favoriter och har burits flitigt. De är också i mjuk merinoull, så jag förväntade mig inte att de ska vara så slitstarka. Jag hade inte använt dem många timmar innan första nopporna syntes och handflatan såg filtad ut.



Men ovansidan håller sig fin, så de blir nog en favorit även i år. Garnet är Chili Gredelins Indira, och mönstret heter Powder river set.



Efter allt vantstickande har jag några favoritgarner till just vantar. Ett är Rauma Finullgarn som jag använde till dessa:



Jag har använt dem mycket, och de ser nästan nya ut. I höstas stickade jag ett annat par med tre av favoritgarnerna: Jamieson & Smith 2ply jumper weight, Yllet 2-tr ullgarn och Östergötlands ullspinneri Visjögarn.



De har blivit förstahandsvantarna i vinter, och de har också slitits lite extra ute på landet där jag bär ved och fixar annat i trädgården. Med tanke på den oömma behandlingen har de klarat sig mycket bra.





Det här är ett av mina senaste "hoppsan-projekt". stickat efter fina, fina mönstret Snawheid. Jag vill så gärna ha en Snawheid, och jag gillar fortfarande färgerna jag valde, men passformen.... Jag vet inte hur jag lyckades, men resåren är mycket vidare än resten, vilket ger helt fel form.



Jag har länge funderat på att fuska in ett resårband, men nu har jag bestämt mig för att göra om resåren. Hela mössan är lite för liten, så det skulle inte skada med några extra centimeter resår - problemet är bara att den förstås är stickad nerifrån och upp, så om jag inte ska sticka om hela mössan krävs det lite avancerad garnkirurgi.... Har ni några förslag?