UFO-stickning

Det känns bra att göra klart en kofta och kunna använda den, och det är väl därför jag har fått lust att plocka fram någonting halvfärdigt från botten av ufo-korgen. Där låg min Mountain View cardigan som jag inte stickat på sedan... ja, jag minns inte när. Jag minns inte heller varför jag tappade intresset, men nu tycker jag att den är riktigt rolig att sticka på.



Nu har jag påbörjat den sista ärmen. Garnet räcker, den verkar bli bra i storleken och allt är frid och fröjd. Hur jag ska lyckas med monteringen sedan förblir oklart, men jag har i alla fall stickat ihop bakstycket och framstycken upp till ärmhålsminskningarna, och det mesta av ärmarna stickade jag också runt. Baksidan och muddarna har ett spetsmönster, här är den bästa bilden jag lyckades få på baksidan:



Förutom koftstickning har jag mitt lära-sy-projekt, och igår lyckades jag få ihop en stickprojekt-väska enligt den här beskrivningen. Lite snett här och där, men lärorikt, och tygerna hittade jag i secondhand-affärer, så priset blev runt 10 kronor. Mer pengar över till att köpa garn alltså, men nu är den faktiskt fylld med vackert presentgarn.

Melia!

Vilken tid det kan ta att avsluta en koftstickning, alltså verkligen avsluta, dvs alla knappar isydda, alla trådar fästa, alla sömmar sydda, och såväl blockning som omblockning genomförda, tills man blir så nöjd man bara kan bli.

Och sedan ska man få tillfälle att fotografera också, eller hellre fotograferas - svårt att ta fina självporträtt, tycker jag. Jag fick fin hjälp av Anna att ta bilder, tack! Dessutom fick jag fotografera några av hennes jättefina projekt, som kan tänkas synas på hennes blogg snart.





Melia har varit en rolig stickning, och i mjuka, tjocka Nepal-garnet värmer den väldigt bra. Som vanligt för Ysoldas mönster innehåller det smarta lösningar och små detaljer, såsom den ovanliga knäppningen och söta fickor.





Nu har jag också tagit fram en halvfärdig kofta ur djupaste ufo-korgen, och den visade sig vara jättekul att sticka, så jag förstår inte varför den hamnade där. Misstänker dock att den kan hamna där igen när jag kommer fram till momentet att sy ihop eländet...

Får får sällskap

Nu har det hunnit växa fram några rader baggar på fårfilten.



Nyfiken som jag är var jag tvungen att ta reda på följande om etymologin:

Bagge: liknande ord finns i andra nordiska språk, ursprungligen med betydelsen bylte, packe. För att beteckna djuret alltså med den egentliga betydelsen "tjockt, klumpigt djur" - baggy, helt enkelt! Bag på engelska tros vara ett lån från nordiska språk som kom till brittiska öarna med vikingarna.

Tacka: finns belagt i fornsvenskan som takka, kan på en del dialekter heta ticka. Troligen bildat till ett lockord, på liknande sätt som tippa (=höna) bildats till lockordet tipp, tipp.

(Allt enligt E. Wessén, Våra Ord)

En present till presenten

Jag har stickat en sjal som jag ska ge bort i present, och som ett lära-mig-sy-projekt har jag sytt en presentpåse till den. Stor glädje över att få ihop något i stil med jympapåsen man sydde på lågstadiet, och precis som då, inte en rak söm i sikte.



Något jag verkligen behöver sy till mig själv är ett fodral till mina Knitpro-stickor. Jag har tittat runt på varianter som finns på nätet och klurat lite på hur jag själv vill ha det. Idag hittade jag den här, och den ser perfekt ut! Då får man lära sig att sy blixtlås då...

Kan inte välja

Hur mycket jag än tycker om att sticka på min fårfilt, så är den inte särskilt lätt att bära med sig. Mönsterdiagram är ett måste, och det skiftas mellan nio olika färgnyanser ganska så ofta. När jag skulle på föreläsning började jag därför på ett par halvvantar, och det blev mönstret Veyla. Jag har länge letat fint garn som kan passa detta och börjat på ett par som inte kändes rätt, men guldgult Nyansera Bliss visade sig passa perfekt.

Så perfekt att det nu bara återstår blockning och att fästa knappar på mudden. Idag tog jag fram några knappar som jag har haft i åtanke för att testa. Jag har inte så många gula knappar på lager, men lite kontrast kan väl vara fint? Kanske aubergine/lila?



Eller godisrosa?



Några små vita?



De här var också snygga:



Just det, jag fick ju nyligen min mammas knappsamling med mig hem, så jag måste titta där också.



Oj, allt för många valmöjligheter uppenbarar sig. Och dessutom en massa andra spännande knappar, och plötsligt var jag istället i full färd med att sortera knapparna, en inte helt liten uppgift. Det var pärlemor, plast, trä och metall, och mer eller mindre oväntade kombinationer av dessa material. Stora ceriserosa plastknappar från 80-talet känns faktiskt inte helt fel just nu!



Ganska många metallknappar, en del stora med ankare som jag hoppas ingått i någon av pappas uniformer, så att jag slipper tänka på det modeplagg från 80-talet som de lika gärna kan vara en rest från, de också. Seglartrenden med stora guldfärgade knappar känns inte lika aktuell på 2000-talet.



Jaha, tillbaka till mina vantar, och nu finns det ännu fler fina valmöjligheter, såsom körsbärsröda eller några som går mer ton i ton.



Nej, jag lyckades inte välja knappar idag, men jag har en väldigt välsorterad knappsamling nu. I färgglada rader på tråd ser knapparna ut som godis!

Fåren

Efter att ett efterlängtad paket med shetlandsgarn kommit fram sitter jag nästan varje kväll med min växande fårflock i knät.



Så fina färgnyanser, härlig garnkvalitet (Jamieson & Smith Natural Shetland) och ett roligt mönster - inte konstigt att det är svårt att lägga ifrån sig fårflocken.

Grönt om halsen

Jag har fäst fina knappar på min Cambrian cowl, men jag är inte riktigt nöjd med passformen. Den hade behövt några fler ökningar så att den blev rymligare nedtill.



Nåväl, trots att den är avmaskad i nederkanten tror jag inte att jag kommer att göra om det, får fokusera på de fina knapparna från Nyansera istället.