Kofta tar form

Min kofta har nu vuxit till en nederdel och en halv ärm. Ärmen är bara rätstickning, runt på strumpstickor, så tämligen snart är det nog dags att sticka ihop alla delar och sticka överdelen. Jag har oroligt börjat titta på exakt hur den ska stickas, eftersom den verkar ha givit upphov till en ny svordom (smocking hell!) bland Coraline-stickerskor på Ravelry. Hm, enligt instruktionerna verkar det inte så svårt, men jag har aldrig "smockat" (är det ett verb?) förut, så jag kommer att testa innan det är dags. Men än så länge: räta, räta och åter räta maskor.

Löfte om sockor

Tack för alla åsikter om min estniska provstickning, här och annorstädes. Vi verkar alla vara överens, och jag har börjat sticka det mest omtyckta mönstret. Det är ett diamantmönster med tillägg av några skalbaggar från ett lövmönster, så det blir diamanter med skalbaggar, troligen ett sällsynt naturfenomen i vårt vackra grannland i öster.

I veckan har stickat på Stadsbibliotekets novellcafé. Stickning medan vi lyssnade på berättelser av Tjechov, Dagerman och Inger Alfvén, med utsikt över förbipasserande stressade lundabor på snöhala gator. Lika mysigt som förra gången.

Jag fick peppning av andra stickerskor inför min planerade sockstickning. Jag har påbörjat sockor tidigare, men aldrig lyckats avsluta några, så det var välkommen uppmuntran med både garnråd och uppvisade vackra sockor. Jag har för länge sedan införskaffat härligt sockgarn, och nu har jag också anmält mig till inofficiella olympiaden i stickning - ravelympics. För att hålla sockmotivationen vid liv ska jag sticka sockor för det svenska laget. Min kärlek till strumpstickorna har jag uttryckt i tidigare inlägg, och jag vill hemskt gärna tycka om att sticka sockor, så jag ska göra ett sista, seriöst försök! På mina strumpstickor finns just nu en vantetumme och en koftärm, men stickorna heter ju faktiskt strumpstickor. Så, strumpor utlovas i framtiden, men just nu kan jag bara visa det tilltänkta garnet, Nyansera Treven:

Beslutshjälp efterlyses

Provstickning inför halsduk pågår, med mönster ur min Haapsalu-bok. Den har hittills lett till följande slutsatser:

1. Garnet, Nyansera Bijou, är helt underbart.
2. Färgen, även den helt underbar, passar fint ihop med färgen på mina stickor, som är i ljusgult trä. Det hade nog blivit snyggt till en tvåfärgsstickning, eller kanske lila + orange?
3. Utseendemässigt tycker jag mer om överdragshoptagning än SSK, åtminstone i dessa mönster, men jag tycker att det är smidigare att göra en SSK.

Ingen av dessa slutsatser är den som provstickningen egentligen skulle ge: vilket mönster jag ska sticka. Alltså vädjar jag nu till er, kära bloggläserskor/bloggläsare, att agera smakråd åt mig, så att inte projektet förvandlas till en enda lång märkduk med olika haapsalu-mönster. Det kan säkert bli en vacker väggprydnad, men detta garn förtjänar ett bättre öde.



Kanske inte alltför lätt att avgöra från denna lilla bild, men snälla, gör ett försök! Längst till vänster är ett bladmönster med "skalbaggar", i mitten Rahamönstret, med runda pengar, som jag inledningsvis tänkt använda eftersom det finns i Nancy Bushs bok. Längst till höger finns ett diamantmönster där jag lagt till "skalbaggar" i mitten av diamanterna. Jag ska försöka låta bli att lägga till fler mönster, det försvårar bara beslutet...

Mina garner och sticksaker har för övrigt fått uppgraderad boning, de har fått flytta in i lite korgar från Ikea. Perfekt tajmat fick jag också min beställda stickgömma från Stickfrossa, som kan bringa ytterligare ordning i kaoset. Den är rosa och hänger på bokhyllan här:

Trångbodd stickning

Så här bor mina garner och stickprojekt, plus i diverse papperspåsar och plastkassar spridda lite överallt. Och i bokhyllorna ser det ut så här:





Ganska trångbott och rörigt alltså, och eftersom vi ständigt köper nya böcker och mer garn växer problemet. Därför planeras idag en utflykt till Ikea för att försöka skapa lite bättre förvaringsutrymmen, vi får väl se om vi kommer iväg trots snön.

Haapsalu-sjalar

Oj vad mycket bättre min dag blev när denna spännande bok kom med posten. Snabbt gick det, jag "råkade" beställa den för ungefär en vecka sedan, och nu är den här, levererad från Estland. Om någon blir sugen kan jag rekommendera att köpa den här, runt 280 kronor tror jag att det blev inklusive frakt. En bok jag ska njuta av länge, och den innehåller fler vackra haapsalu-mönster än jag någonsin kan hinna sticka.

Och ännu mer inspiration kommer här i form av en vacker vante som bor i en glasmonter (därav så dåligt foto) på Kulturens museum i Lund, där jag egentligen var för att se en utställning om modernismen. Den var också trevlig!

Sju om mig

Äntligen måndag! Ja, jag har jobbat i helgen, så idag blir min avslappningsdag. Denna söta utnämning har jag fått från Stickterapin, tack snälla Iwona! Som svar ska jag nu försöka tänka ut sju intressanta små fakta om mig själv, och skicka utnämningen vidare till andra bloggar. Så här kommer mitt försök: 

1. Jag kan göra en grymt god tiramisù. 

2. Jag har aldrig varit i Norrland, men vill gärna åka dit. Men om det blir en Sverigesemester åker jag nog till Dalarna, där har jag inte heller varit. 

3. Som så många andra kan jag bekänna en stor kärlek till choklad. Mörk, ljus, vit. Gärna Michel Cluizel. 

4. Jag gillar många olika typer av musik. Just nu blir det ofta Sofia Karlsson eller Antony & the Johnsons. 

5. Jag har en oförklarlig dragning till Östeuropa och tycker om att resa österut. 

6. Jag har hållit på med dans i flera år, mest samba och salsa, och en liten smula tango. Tangon funderar jag ibland på att ta upp igen. 

7. Jag saknar Cityakuten. Och Dallas. 

Nu skickar jag utnämningen vidare till Clara stickar, Maria med tvillingpojkarna och Sister Knit.

Förmiddagsstickning

Igår förmiddag var det stickcafédags, och det blev en mysig liten träff i källaren på Espresso house. Jag stickade på min kofta, Coraline, som nu är i inne i en lång slätstickningsfas och därför passar bra för socialstickning. Jag har övervunnit den inledande provisional cast-on, som jag hade vissa farhågor inför (se här). På svenska kanske det kan heta uppläggning av levande maskor? Hur som helst resulterade den lite krångliga inledningen i en fåll:



En fin liten detalj, precis en sådan som Ysoldas mönster är fyllda av. På stickcaféet fick jag också kika i en fascinerande bok om svampfärgning, som visade alla vackra, oväntade nyanser som man kan få med hjälp av svampar. Och jag blev inspirerad av andras sjalar, och vårt prat om sjalar, så senare på dagen stickade jag vidare på min estniska sjal. Madlis sjal heter den, hämtad ur Knitted lace of Estonia, och min inledning ser nu ut så här: