Jag har stickat lite mindre än vanligt denna vecka, av olika anledningar, bland annat för att jag blivit uppslukad av min födelsedagspresent Blonde av Joyce Carol Oates. Jag förstår att hon förr alltid nämndes i Nobelpristider, även om de spekulationerna verkar ha tystnat. Njuter av mina 738 långsamma sidor, med fraser man måste läsa om igen. Andra gången jag ger mig på Oates, och denna gång går det mycket bättre.
Jag umgås med virknålen också, vilket har resulterat i dessa små figurer:
Mycket bra nybörjarprojekt, man lär sig verkligen att ha koll på och räkna maskor. Musöronen är mina favoriter, de ser så gulliga ut. Mitt första försök, till höger, ska vara en katt, som av någon anledning ser ut att vara 90 år gammal… Men så var det ju mitt första försök, jag har lärt mig att man måste ägna tid och vara noggrann med ögonplaceringen.
Katten ser super söt ut ! Virka är inte min starka sida...Tycker det är lite halvflummigt med maskor och ökningar. Tackar vet jag stickning som är solklart hur man ska öka och man ser klart och tydligt var. Det är nog inte fel på virkning egentligen, utan det är träning som behövs från min sida....Ha en bra Lucia!
SvaraRaderaVad söta de virkade figurerna blev!
SvaraRadera