Juni = sjuk

Nej, det är inte dagar på stranden och vid grillen som orsakat bloggtystnad, utan dessvärre hosta, feber och långa dagar i sängen. Nu börjar jag så smått tillfriskna, igen, och hoppas att det inte ska bli fler bakslag - hela juni har jag varit mer eller mindre krasslig.

Konvalescensstickningen ger i alla fall lite tröst: en färdig vante har jag, och så håller jag på med en Torreyana. Ett sjalmönster med både flätor, lace och nupps, och så en uppläggning mitt i så att man stickar åt båda håll.



Början var lite tråkig, men nu är det roligare, med ett varierat mönster som ändå är enkelt att komma ihåg, och så stickar jag med minskningar istället för ökningar, eftersom jag är "på väg" upp mot nacken, och det ska bli en triangel. Hmm, det är svårt att beskriva, och genomläsningen av mönstret tog sin tid, men om du vill ha en extra sjalutmaning så titta på mönstret här. Av samma designer finns också en sjal i nya Knitty som verkar lite klurig, Rhodion, och så förstås de två superhitsen Laminaria och Aeolian.

Det är ju snart vinter

Åh, så många fina vantgarner jag har samlat på mig! Eller vad säger ni om dessa fina färger:



Jag kan komma på hur många vackra färgkombinationer som helst, och färgerna byter karaktär beroende på vilka andra färger de omges av. Den här kombinationen ser liksom godisaktig ut och måste definitivt stickas upp någon gång:



Men just nu föll valet på en ljus blågrå färg tillsammans med vitt och blågrönt. Jag har fått höra att mina vantar ser retro ut i färgerna, och dessa blir nog inget undantag. Mönstret är Heilo Mittens, och garnerna är från Yllet och Östergötlands ullspinneri.

Hur sover du?

Här blir det bara söta kattbilder och inget om stickning, så nu är ni varnade!



Min Bubbla väcker mig nästan varje morgon och vill gosa, lägger sig bredvid och spinner och sover en stund. Väldigt trevligt och avkopplande, och kan man någonsin sluta att förundras av (och avundas) katternas fantastiska förmåga att koppla av? Det kan uppenbarligen inte jag, som har en ganska stor samling bilder av katter som slappar. Här kommer en stilstudie:

Sova på rygg:


Sälen:


Baktassarna uppåt:


Djupsömn i soffan:


I favoritkorgen:


I för liten korg:


Sova tillsammans:


Och så en klassiker, framstupa birmaläge:


Oj, det här är bara ett litet smakprov av alla sovande katter jag har på bild, avslutar med Bubblans charmiga handsömn:

Långsam stickning och konvalescens

Efter att ha skrivit ett blogginlägg om min nyupplevda garnmättnad fick jag halsfluss. Och sedan en lunginflammation på det, som jag nu börjar hämta mig från. Slutsats: Ointresse för garn och upplevelsen av att garnlagret inte behöver fyllas på inom de närmsta dagarna är ett symtom på allvarlig sjukdom och ska därför inte negligeras.

Eller, kan man tolka det på annat sätt? Innebär det att jag måste frossa i garn när jag blir ordentligt frisk?

Det tar sådan tid att bli frisk, men de senaste dagarna har jag orkat sticka. Det tar också lång tid att sticka en kofta, har jag märkt. Kanske beror det delvis på att jag repat upp en halvvägskofta och stickat om med nytt mönster, och att jag stickar med ganska tunna stickor. Men största orsaken att det upplevs oändligt tidskrävande är säkert mina cirka 73 pauser för att sticka andra roliga små saker. En del av dem blir klara, men de flesta tar jag ytterligare pauser från för att sticka annat, och ja, ni förstår poängen.



Det syns knappt på den här mörka bilden, men min blivande Mountain view cardigan har i alla fall nästan uppnått väst-status, spetspartiet som syns upptill ska sitta mitt på ryggen.

Nästa kofta tänker jag sticka med tjockare garn och stickor, men fortfarande med mina 73 pauser.