fredag 13 april 2012

Livet enligt Oyama / En birmakatts betraktelser

DSC_1011 red
Jaha, här är visst mer sånt där snöre som matte leker med men jag får inte röra. Någon speciellt ovanlig färg, tydligen, men vem bryr sig?

DSC_1007 red
Den bästa informationen får man ändå genom nosen. Och tänderna, men det är bäst att inte tugga på det här snöret har jag lärt mig.

DSC_1013 red
Jag vandrar vidare, oimponerad.

DSC_1016 red

Om jag lägger mig här och ser förolämpad ut kanske jag får leka med snöret sen?

4 kommentarer:

  1. Haha, rolig betraktelse. Och jag blir lite nyfiken på vad det är för garn ;)

    SvaraRadera
  2. Jag är också nyfiken. Gillar färgen i alla fall.

    SvaraRadera
  3. Finaste Oyama. Livet är inte lätt...

    SvaraRadera
  4. Oyama är en vacker kise - jag är oxå svag för den blå färgen på katter (orientaler)

    Hrmm, jag hittade mitt Lovvika nystan på golvet, jag tror att det var en Lotus här hemma som ändå föll för frestelsen - Snälla Oyama, skicka gärna tips på hur du har blivit så duktig och låter mattes garn vara i fred...

    SvaraRadera