Vila och kofta

År 2013 började för mig med ett besök på akuten på Nyårsdagen. Sedan dess är jag sjukskriven med en avtagande ansiktsförlamning, krånglande sköldkörtel och utmattning som ibland dominerar totalt. Årets första veckor sov jag nästan bort helt och hållet, inte ens någon stickning orkades med, och bloggen har fått vila tillsammans med mig. Nu mår jag bättre, och det syns inte minst på stickningen, som förutom katten Bubblan är min bästa konvalescenskompis.



Mössan längst upp stickade jag mest som en provlapp inför nya koftprojektet, som jag hunnit komma ganska långt med. Det är en Scatness Tunic i shetlandsgarn, och idag var det dags att klippa upp framstycket.

Koftan stickas nerifrån, runt i ett stycke, för att man ska slippa aviga maskor, och slätstickningen går mycket snabbare då. Mitt på gör man extra maskor, en steek, för att kunna klippa upp senare. Jag gjorde en virkad förstärkning innan klippet, eftersom det funkade bra förra gången jag stickade med steek. Så här ser det ut med virkning, precis före klippet:



Och nu är det klippt, med viss nervositet, trots tidigare lyckosamma försök och shetlandsgarn med inbyggd kardborrseffekt.



Då återstår avslutning med upplockade maskor och resårstickning runt alla kanter, icord-avmaskning för extra snyggning och att gömma uppklippta steeks bakom ett band som sys på. En hel del efterarbete alltså, och jag har börjat med framsidans högerkant.