Det finns mycket smultron, men det kostade mig ett fästingbett att samla ihop dessa.
Och massor av vackra digitalisblommor, som odlar sig själva, helt perfekt. Jag bara önskar att jag kunde ta buketter med mig till stan, men med klåfingriga katter är det omöjligt. Inga liljekonvaljer heller, suck.
Jag sysselsätter mig med hemlig rätstickning och läsning.
Och igår påbörjade jag vantmysteriestickningen! Första ledtrådarna har skapat en volangmudd som jag gillar, nu dröjer det några dagar innan fortsättningen kommer.
Tänk att min mamma tyckte också att grodor var så himlarns äckliga - jag gillar dem och har inga "besvär" att hålla dem. Men det är svårt att styra över rädsla och "äckelkänsla" - jag är himlarns höjdrädd - har svårt att gå över broar som exempel.
SvaraRaderaFy för fästingar! De är de enda insekter jag verkligen tycker är äckliga. Spindlar, skalbaggar och andra insekter bekommer mig inte - men fästingar då skriker jag! Nu har jag tagit TBE-vaccin för här jag bor är det risk för TBE om man får fästingar på sig. Och både fästingar och myggor formligen älskar mig!
Fingerborgsblommor heter ju Digitalis på latin dvs de är väldigt giftiga så man ska nog inte plocka dem med tanke på det. Å andra sidan så står de absolut inte länge i en vas.
Har varit litet sugen på att hoppa på den där mysteriestickningen men försöker avstå för jag har nog med "göra" :-)
Ser så himla fint ut det du stickat! Spännande!
Oj, vad spännande med vantmysteriestickning. Djur i trädgården lider jag också av. Gillar inte hur de dyker upp när man minst anar det.
SvaraRaderaVilken fin oas ni har! Skönt att ha något att dra sig tillbaka till, i lugn o ro.
SvaraRaderaVantmysteriet ser verkligen spännande ut!
Vilken fin oas ni har! Skönt att ha något att dra sig tillbaka till, i lugn o ro.
SvaraRaderaVantmysteriet ser verkligen spännande ut!