Strumpstickans lov

Strumpstickorna har äntligen besegrats! Eller, rättare sagt: de små ”stegarna”, hålen i mellanrummen har besegrats, efter en tålmodig kamp från min sida. Strumpstickorna är ju alls inga fiender som ska besegras, utan mycket goda vänner att ha, om man, liksom jag, saknar både talang och intresse för att sy fina sömmar. Problemet har varit att istället för fula sömmar har jag fått små hål i skarvarna mellan strumpstickorna, men nu är de äntligen – i stort sett – borta. Efter lång tids bekantskap med strumpstickorna. Jag började för ungefär ett år sedan med ett par benvärmare, vilket innebar tjockt garn, stora stickor och inget mönster, bara en lång tub av resårstickning. Det var tillräckligt krångligt ändå att få ihop denna lilla spindel med spetsar åt alla håll till en cirkel och sedan hålla den på ett någorlunda bekvämt sätt och sticka. Efter några fler projekt kändes det ganska bekvämt och obesvärat, men hålen, stegarna längs hela mina första vantar på fyra ställen, var frustrerande. Det var omöjligt att bli riktigt nöjd med något som var stickat på strumpstickor. Men nu är alltså dessa hål borta, och därför gör jag denna långa, glädjefyllda utläggning om strumpstickan, som kommer att bli ännu mer flitigt använd nu!

Avslutar med bilder på ett av de projekt som jag har använt dessa förträffliga stickor till, min Rose Red som blev klar i helgen: