Gammalt och nytt

Jag tillhör den typ av stickerskor som inte kan slå sig till ro med vana tekniker och mönster utan känner ett ständigt behov av att utvecklas och lära nytt. Kanske är det bara en naturlig fas i stickinlärningen? Hur som helst har jag blivit sugen på att prova att sticka tvåfärgade vantar, vilket fått mig att fundera lite på gammalt och nytt. En spännande del av stickningen är att man kan utgå från någonting gammalt och bekant och använda sin fantasi för att sätta sin egen prägel på det och anpassa efter sina önskemål. Man kan förundras över människors kreativitet och nytänkande, att det ständigt går att förnya gamla idéer.

Ibland kan man dock känna för att återgå till ursprunget, och vad gäller tvåfärgade vantar tänkte jag att det förstås måste finnas en skatt av gamla, svenska mönster: klassiker som har överlevt och stickats om och om igen. Så jag begav mig till biblioteket och tog vad jag fann där, hittade flera vackra mönster som man lätt förstår varför de blivit klassiska. Så varför ständigt gå över ån efter vatten, eller över Atlanten efter stickmönster? Eller, som Hermanna Stengård skrev i Gotländsk sticksöm 1925: Lyssna till den granens susning vid vars rot ditt bo är fästat!'

Helt i linje med dessa tankar har jag idag besökt Kulturens utställning om folkkonst och design. Här finns många exempel på hur äldre bruksföremål har inspirerat nya konstnärer att skapa något nygammalt. Jag kan verkligen rekommendera er att gå dit och låta er imponeras av allt vackert och otroligt tidskrävande handarbete. Efter några timmar bland all folkkonst har jag nog blivit så inspirerad att jag nu måste försöka att skapa min egen!