Håll hårt i vantarna

Jag har en passion för att sticka vantar. Inte stoppar det mig att det nu är vår och varmare tider på väg, ett par vantar måste finnas på stickorna. Det går ju att anpassa med våriga och somriga färger, och förstås fingerlösa varianter och pulsvärmare. Jag tror att det motsvarar andras sockstickning, något jag inte alls ser någon tjusning i. Det går ganska snabbt att sticka, kan enkelt varieras och anpassas och kräver inte så mycket garn.

Och så har man ett ständigt behov av vantar, åtminstone jag som har en tendens att lägga dem lite varstans. Mina första vantar kämpade jag länge med, och de blev inte särskilt snygga. Nu är de borttappade, och jag har ingen aning om var. Mina Snapdragons (bilden) är jag mycket nöjd med och använder jämt. För några timmar sedan kom jag hem med bara en Snapdragon, men kunde snabbt återfinna dess partner i trappuppgången.

Svårare var det för någon vecka sedan när jag gick ut från en second-hand-affär och insåg att jag inte längre hade några vantar att ta på mig. Hm, jag vandrade runt febrilt i affären, flera rundor längs min första stig i affären. Jag hade redan börjat fundera på vilket garn jag kunde använda till ett par nya, när jag slutligen fann dem vid kassan. En kvinna försökte köpa dem och undrade var prislappen var... Blev så glad att jag tror jag erbjöd att sticka henne ett par som hittelön. Kanske borde sticka Snapdragons och skänka till försäljning? Borttappade lundavantar kan man ju också finna här.