Ja, kanske inte helt rätt väder för att bli biten av vantstickning igen, men min nya bok har inspirerat mig. Mest till nya dåd förstås, men inspirationen verkar även räcka till att avsluta dessa vantar. Inte helt enkelt faktiskt eftersom de är ganska improviserade och mina anteckningar inte är så noggranna som jag inbillade mig att de var. Dessutom stämmer de inte riktigt överens med hur den första vanten ser ut, så jag har övergått till att försöka läsa vanten istället - det går bättre.
För att hålla inspirationen uppe har jag passat på att lära mig en av de estniska specialvantminskningarna från boken, och den blev riktigt snygg. Men hur får man sin tvåfärgade stickning jämnare? Det påstås att om man håller den bakomlöpande tråden för löst blir maskorna ojämna, och om man håller den för hårt blir stickningen bucklig. Men om man lider av båda dessa syndrom samtidigt då?? Hopplöst läge kanske? Mitt enda egna tips hittills är att använda samarbetsvilligt garn, de här sorterna är lite för hala. Jag ska gå tillbaka till Yllets garn när jag ger mig på de estniska mönstren i boken, det hade härlig kardborrkänsla utan att kännas strävt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar