Löfte om sockor

Tack för alla åsikter om min estniska provstickning, här och annorstädes. Vi verkar alla vara överens, och jag har börjat sticka det mest omtyckta mönstret. Det är ett diamantmönster med tillägg av några skalbaggar från ett lövmönster, så det blir diamanter med skalbaggar, troligen ett sällsynt naturfenomen i vårt vackra grannland i öster.

I veckan har stickat på Stadsbibliotekets novellcafé. Stickning medan vi lyssnade på berättelser av Tjechov, Dagerman och Inger Alfvén, med utsikt över förbipasserande stressade lundabor på snöhala gator. Lika mysigt som förra gången.

Jag fick peppning av andra stickerskor inför min planerade sockstickning. Jag har påbörjat sockor tidigare, men aldrig lyckats avsluta några, så det var välkommen uppmuntran med både garnråd och uppvisade vackra sockor. Jag har för länge sedan införskaffat härligt sockgarn, och nu har jag också anmält mig till inofficiella olympiaden i stickning - ravelympics. För att hålla sockmotivationen vid liv ska jag sticka sockor för det svenska laget. Min kärlek till strumpstickorna har jag uttryckt i tidigare inlägg, och jag vill hemskt gärna tycka om att sticka sockor, så jag ska göra ett sista, seriöst försök! På mina strumpstickor finns just nu en vantetumme och en koftärm, men stickorna heter ju faktiskt strumpstickor. Så, strumpor utlovas i framtiden, men just nu kan jag bara visa det tilltänkta garnet, Nyansera Treven: