2010

För första gången har jag blivit sugen på att sammanfatta stickåret som gått, så här kommer därför några höjdpunkter från året, och så några mindre lyckade projekt:

Årets första: Snapdragon-vantar som används flitigt, ytterligare ett par planeras.

Årets sista: föga förvånande också vantar, Meida’s mittens av Nancy Bush



Årets nästan: Av 10 sjalar 2010 uppnåddes sju, två till sitter på stickorna.



Eftersom jag snittade en sjal i månaden när jag antog utmaningen trodde jag inte att det skulle bli svårt, men sjalfebern har läkt ut och nu är det vantfebern som råder! Kanske borde jag gottgöra genom att sticka 11 sjalar 2011, men jag hoppar istället på vantutmaningen 11 vantar, så får vi se vart 2011 leder - mot någon helt ny stickbesatthet kanske? Om ett år kanske jag förbereder mig för 12 par sockor 2012?!

Årets stoltaste: koftan!!



Utan tvekan min Coraline. Kofta nummer två ligger påbörjad längst in bland de mest skamsna ufo:n, men nu börjar jag bli sugen på kofta nummer tre. Snart kommer ju Ysoldas koftbok!

Årets roligaste: Fingervantarna Eve eller Star leaves-sjalen




Årets finaste: Eve eller Star leaves – om den blockas om

Årets färg: spontant lila och rött. För skojs skull räknade jag färgerna i mina stickningar och kom fram till att lila och grönt delar förstaplatsen? Grönt??? Jag gillar grönt men anade inte att jag stickat så mycket grönt i år. Förutom svart har jag dock täckt in färgskalan ganska bra.



Årets envisaste: Rose red som stickats om, sammanlagt två hela och två halva gånger. Men nu blev det äntligen rätt!



Årets nya: broderi är på uppåtgående, och broderikurs och broderiseminarium på Kulturen var årets roligaste händelser. Och så har jag lärt mig tvåfärgsstickning som jag nu inte kan vara utan.




Årets långsammaste: Lilac leaf sjal…. Kanske färdig till 2012?



Årets garn: många och mycket av allt… Av dem som jag provat första gången i år är Yllet en stor favorit.

Planer och önskningar inför 2011: jag skulle gärna prova toe-up socks, och det lär bli fler sjalar, mer tvåfärgsstickat, mer virkning, mer broderi, och en kofta till hade varit roligt. Mer än något annat planerar jag just nu att 2011 ska bli ett vantår, men jag kommer att fortsätta att lära mig nytt och sticka det jag tycker är roligast, så får jag se vart det leder mig! Gott nytt stickår!

Julstickningen

Förberedelserna inför Projekt Vantar är nu officiellt påbörjade; provstickning, mönsterläsning och annan planering kan företas, men endast vantar som påbörjats 2011 får räknas in i de elva. Seriöst så det förslår förstås! Efter att ha provat olika storlekar och färgställningar blev jag nöjd med det här provet:



Det ska bli ett par vantar till min syster, och jag längtar så efter att få fortsätta med dem "på riktigt", även om jag inte är helt säker på hur fortsättningen ska se ut. Jag har också påbörjat en apelsin-lila sockstickning:

En manet?

Jag tycker att den ser ut som en manet, min senaste vante, med alla trådar som ska fästas. Uppladdningen pågår redan för vantåret 2011, då målet är att sticka 11 par vantar. Planeringen diskuteras för fullt på Ravelry, mönster väljs och tekniker studeras. Själv ska jag försöka mig på att virka ett par, det blir en utmaning för mig.

Jag har också förberett julen här hemma, med mycket sparsamt pynt.




Och julköttbullarna är stekta, vansinnigt lika mina vardagsköttbullar, men de är mindre och steks i gjutjärnspanna med skamligt mycket fett. Ändå förmodligen bara hälften av vad förfäderna använde under pre-tefloniska eran.

Omstickat, nystickat

Mössor behövs verkligen nu i snöiga vintertider. Efter många envisa försök att få min Rose Red i rätt storlek är jag nu äntligen nöjd. Jag stickade den första gången för över ett år sedan, men har nu repat upp min alldeles för stora mössa och gjort två försök med olika stickor och mönsterstorlekar. Äntligen rätt!



Jag har också okynnesstickat en Laurel när min överbelastade hand egentligen borde vila. Ändå tror jag att den har blivit bättre, den kanske behöver ännu mer stickning??




Laurel är stickad i marinblått Cascade 220, och Rose Red i Malabrigo worsted, en färg jag inte längre minns vad den heter.

Tävlingsfrossa

Jag är jätteförtjust i min lilla gömma från Stickfrossa, så förstås ska jag försöka vinna en sådan här version:



Här kan du tävla om denna specialgömma, ända fram till julafton.

Ny utmaning?

Någon gång kring förra årsskiftet slog min sjalstickningspassion liksom över till vantstickning, och därför har jag inte lyckats sticka 10 sjalar hittills i år, som var min utmaning. Jag tror att jag har fått ihop åtta eller nio, och jag har ju några veckor kvar. Sannolikt kommer dessa veckor dock också att ägnas åt vantar - två par trängs på mina stickor redan och ytterligare tre i mitt huvud. Så perfekt då att det kommit en ny utmaning på Ravelry: 11 par vantar under 2011! Jag vet att sjalgruppen planerar något liknande, men jag platsar väl inte där... Om inte stickfanatismen gör en liknande helvändning igen, vem vet? Kanske blir det 11 par sockor 2011 istället?

Här en liten vantparad från 2010:

Abstinens

Jag tror att min högra hand har stickat lite mer än den tål senaste tiden, så jag har nästan belagt den med stickförbud. Om jag bara måste sticka så får det bli något lättstickat i tunt garn och med bästa stickorna. Jag försöker att ägna mig åt annat när abstinensen sätter in, till exempel fler bottensömmar och att baka lite kak-tröst till mig själv.



Det blev kakor med limecurd och mandel, supergoda, men lite påfrestande för den värkande handen att hacka all mandel - vill liksom inte slösa med den, då kan jag ju lika gärna få gå loss på stickningen! Fästa trådar och blocka kan jag också göra, vilket är bra att få gjort men det hjälper inte ett dugg mot stickabstinensen. Det gör inte heller det här garnet, som ligger och ropar på mig att det vill bli ett par Snapdragon-vantar:

Stickat, tovat och fyndat

Stulna idéer kan ge fina muddar, dessa är gjorda efter att jag såg Annas fina spontanmuddar. Jag valde ett annat mönster ur "The Haapsalu shawl" och använde överblivet Drops Alaska, nästa gång ska jag göra som Anna och välja ett supermjukt mysgarn istället.

Jag tassar i varje fall runt i mjuka och mysvarma tofflor som tovades i maskin i veckan. Lite konstiga i formen, vet inte om det beror på mönstret eller om jag skulle format dem med mer aggressivitet efter tvätten. Supersköna är de ändå, mönstret är från Knitting 24/7.



Och två pågående stickningar ska få flytta från tråkiga plastkassar till tygpåsar som jag fyndade idag för fem kronor styck!

Bottensöm is the new black?

Inte visste jag vad bottensöm var innan jag gick yllebroderikurs i höstas, men nu ser jag dem lite varstans, åtminstone sådana här fuskvarianter. Men hjärtat från Nyblom Kolléns julkollektion är fint ändå. Och om man som jag inte har kommit i gång med sitt yllebroderi finns det färdiga kuddar att köpa på Åhléns, de har till och med fina tofsar i hörnen. Kanske kan vara bra att ha i soffan som inspiration?



Jag inbillar mig dock att jag ska lyckas fylla soffan med hemgjorda bottensömmar och broderier, lite optimistiskt kanske eftersom jag fortfarande är på övningsstadiet. Dagens övning i form av en bottensöm på kökshandduk fick gå i limegrönt och lila, färger som behövdes på en annars deppig dag.

Viktigt i december

Lussekatterna och glöggen är på plats, det behövs inte mycket mer till advent/lucia/jul, tycker jag. Snö och pepparkaksmuffins är bara en bonus.

För stort och för litet, för litet och för stort igen

Ingenting vill bli rätt storlek nu för tiden. Och då pratar jag inte om koftor och andra större passformsprojekt (även om det visst finns en halvfärdig kofta i gömmorna som ser ut att bli för liten och därför förträngs). Nej, mössor och vantar och annat smått blir för stora eller för små. Eller både och! Min Rose Red-basker som jag stickade förra vintern blev för stor, så jag har nu tagit mig an att sticka om den, och nu blir den jätteliten - precis som första gången jag påbörjade den. Jag vill ha min mössa, så jag ska göra ett fjärde försök!



Och så är det mina vantar, som blev för stora och måste repas upp, och sambons vantar, som blev för korta och redan är omstickade. Ibland går jag på känn, ibland stickar jag provlappar och är jättenoga, och oavsett metod blir det ofta alltför fel. Lite funktionshindrad på storleksområdet alltså.

Men jag ger inte upp, jag drar en djup suck inför de hopplöst stora vantarna och så stickar jag om. Och trots mina begränsningar ger jag mig på en riktig utmaning: ett par tovade tofflor där storleken inte ger sig förrän efter en runda i tvättmaskinen!



Jag hittade mönstret i boken Knitting 24/7 (trevlig bok, tycker jag!) och de ser helt underbart galna ut före tovning. Tror nog att storleken kan bli lagom, får se om det håller i sig post-tovning, eller om det blir barntofflor av dem!

Brevbäraren är min kompis idag

Inte en fk-logga att skåda utan bara trevligheter i dagens post!

Stortomaten

När kylan slog till var jag bara tvungen att sticka klart min stora, röda sjal. Som tur är hade jag blivit lovad eventuella garnrester av Anna, som stickar en fin kofta i samma garn. Annars hade jag nog inte vågat sticka de sista varven i ren garnbristsrädsla. Efter avmaskningen har jag cirka en meter garn kvar...




Mönstret heter Celaeno, och sjalen är stickad av två härvor (400 meter) Heaven's hand med stickor 6. Under adventhelgen fick stortomaten följa med på julmarknad på Kulturen, främst med målet att shoppa garn från Chili Gredelin och delta i stickcaféet. Några trevliga timmar blev det, och två nya garnhärvor från Chili Gredelin samt lite nytt, spännande alpackagarn fick följa med hem. Kvällen fick ägnas åt inventering och omflyttning av garner för att rymma de nya skönheterna: