För stort och för litet, för litet och för stort igen

Ingenting vill bli rätt storlek nu för tiden. Och då pratar jag inte om koftor och andra större passformsprojekt (även om det visst finns en halvfärdig kofta i gömmorna som ser ut att bli för liten och därför förträngs). Nej, mössor och vantar och annat smått blir för stora eller för små. Eller både och! Min Rose Red-basker som jag stickade förra vintern blev för stor, så jag har nu tagit mig an att sticka om den, och nu blir den jätteliten - precis som första gången jag påbörjade den. Jag vill ha min mössa, så jag ska göra ett fjärde försök!



Och så är det mina vantar, som blev för stora och måste repas upp, och sambons vantar, som blev för korta och redan är omstickade. Ibland går jag på känn, ibland stickar jag provlappar och är jättenoga, och oavsett metod blir det ofta alltför fel. Lite funktionshindrad på storleksområdet alltså.

Men jag ger inte upp, jag drar en djup suck inför de hopplöst stora vantarna och så stickar jag om. Och trots mina begränsningar ger jag mig på en riktig utmaning: ett par tovade tofflor där storleken inte ger sig förrän efter en runda i tvättmaskinen!



Jag hittade mönstret i boken Knitting 24/7 (trevlig bok, tycker jag!) och de ser helt underbart galna ut före tovning. Tror nog att storleken kan bli lagom, får se om det håller i sig post-tovning, eller om det blir barntofflor av dem!