Vecka, vecka, vecka....

Jag håller på att sy en klänning som ska ha fina, veckade kanter i ärmsluten (mönster härifrån). Oj, vilket pyssligt tålamodskrävande arbete... Under tiden hinner man fundera på en hel del, till exempel hur plisseringar alls kunde uppfinnas och bli modernt innan ångstrykjärnet eller symaskinen hade uppfunnits. Nu är det i alla fall färdigveckat för den här gången, och jag brände mig bara en enda gång.

En skål med bläckfiskar

Jag har provat på lite handkviltning, vilket var riktigt kul! Ett litet projekt är väl bra att börja med, så jag valde att göra ännu en av dessa tygskålar.



Jag har övat mycket sömnad på tygbitar från second-hand, men det här är nog det första som är gjort enbart i sådant material. Det finns mycket snyggt återbruk att kolla in på nätet, men hemma ser det gärna ut som just en samling ihoppysslat skräp... Det är helt enkelt en konst att matcha ihop udda saker på ett snyggt sätt, eller så har man lite tur med vad man råkar få med sig hem.

Det här började med en liten tygbit med något som jag tycker ser ut som bläckfiskar och som visade sig ha en etikett från Gudrun Sjödén. Tulpaner, kanske? Jag gillade retrofärgerna men tvekade lite innan köpet, eftersom jag inte visste vad jag skulle ha det till. Ihop med fyndade linneservetter, en randig tygstuv och secondhand-shoppade broderigarner fick bläckfiskarna en väl synlig hedersplats, och alla kattleksaker som skräpar i lägenheten har fått en utsedd förvaringsplats.

Här är senaste tygklippen till ett sömnadsprojekt, och det ligger mer möda och suckar bakom dem än man kan tro. Jag är lite sugen på att sy kläder och försöker lära mig olika sömnadsmoment för att inte se ut som en slöjdande tolvåring - inga fel på dessa, men jag tror det är bättre om jag förblir en lagom tantig 36-åring. Således övar jag mitt tålamod och min praktiska skicklighet för att så småningom kunna få till hyfsat prydliga kläder.

Så långt allt väl. Jag presenterar dagens övning tillika problem: trådriktning och hur man finner den. Jag tog körkort för ett halvår sedan och tycker att det hela påminner om draglägesbegreppet. Få verkar kunna vara behjälpliga, de flesta beskrivningar är flummiga fastän dragläget/trådriktningen verkar vara det mest nödvändiga för lyckad bilkörning/sömnad. Och för nybörjaren kvarstår frågan: var, var, var hittar jag den?! Till salu någonstans?

Ja, jag river och synar mina tyger och hoppas att det snart är lika självklart som dragläget.

Vantvädret är över oss

Nu är det här, äntligen: vantvädret! Än så länge är det fortfarande höstlikt, även om det nog snart blir mer grått och trist. Hur som helst är det kallare, och vantstickningen kan ta fart.



Ett par vantar i grönt och brunt, alldeles för svåra att fotografera i vantväderljuset. Mönstret heter Epeiric mittens och blandar flerfärgsstickning med en och annan avig maska, vilket ger fin struktur. Nu har jag fingervantar på stickorna, och det är roligt och går snabbt.



Jag har också sytt färdigt min kattsele, men eftersom Bubblan är en frusen liten katt med stor rädsla för vatten får hon posera inomhus tills vantvädret är över.

Söndagskänsla

 

Oregelbundna arbetsveckor kan ibland ge fredagar en känsla av söndag. Idag har jag klippt till och börjat sy en söt sele till slökatten.

 

Emellanåt läser jag deckare. Jag gillar P.D. James, och jag gillar Jane Austen, så när den förra kidnappar en känd roman av den senare och gör fortsättningen till en mordhistoria blir det förstås bra.



Stickningen har gått sämre senaste tiden. Jag har försökt kombinera ihop färger till en snygg vante men blivit varse om hur svårt det är med färger, och mönster. Kanske har man tur ibland och får till något man gillar? Nu valde jag att byta garn och strategi helt och hållet, enkla färger och enkelt mönster, och den här behöver nog inte repas upp, till skillnad från de fyra jag påbörjat tidigare.

I symaskinen...

 ...ligger mitt lapptäcke och kviltas. Jag ville ha rutor och inte raka linjer över hela täcket, så nu får jag stå mitt kast och vrida och vända i symaskinen.

Nu vill jag ha projekt som varar länge

Det var ganska länge sedan jag startade ett nytt stickprojekt och kom igång på ett härligt sätt, med flow i stickningen. Så tur att jag har haft några trogna storstickningar att ta fram. Men nu börjar fårfilten verkligen gå mot sitt slut, bara två små ynka trådar att fästa, och så blockningen! Det ska bli kul att börja använda den, fin och varm och tjock som den är. När jag inte stickar plockar jag med tyglappar, och mitt första experiment, som blev ett kuddfodral, fick äntligen sin innerkudde igår. Efter den har jag börjat knåpa ihop ett litet lapptäcke. Det går förvånansvärt snabbt, så det får bli något större nästa gång. Men sött blir det alltid med turkost och rött tillsammans. Några stickade lappar har det också blivit, inför en mycket lyckad kurs hos Tant Thea. Vi fick en massa tips på uppläggningar och avmaskningar, och äntligen fick jag till några sömmar som inte ser hemska ut! Bra om man vill våga sig på koftprojekt och annat som kräver montering, och jag har redan mätt mina provlappar och börjat fundera på mönster. Nytt evighetsprojekt, yes!

Envis filtstickning - igen

Fördelen med att vara ett stickprojekt relativt trogen är att det växer snabbare än när man hoppar mellan favoriterna och börjar på nytt hela tiden. Nackdelen är att den enda blogginspirationen är till inlägg av typen "nu har jag stickat några centimeter till". Så det här blir ett sådant: min fårfilt har vuxit ännu lite sedan sist jag visade upp den. Kanten som jag stickar ska vara dubbel, så jag har nu vänt och stickar in mot mitten igen. Snart, snart är jag färdig, och då återstår bara att sy fast den på ett sätt som också kan dölja resterna av min steek. Och det ska plockas upp maskor runt om hela kanten för att få en i-cord som avslutning. Ändå ser det inte alltför avlägset ut att den ska bli klar. Istället för stickning av diverse små stickprojekt har jag så smått börjat fylla både hem och blogg med små sydda saker. Mitt kuddfodral har blivit klart och väntar bara på en innerkudde. (Alltför solig bild, färgerna ser konstiga ut.)
Jag upptäckte att lappteknik och quiltning var riktigt kul, så nu vill jag försöka mig på ett mindre täcke. En hög tillklippta bitar ligger redan och väntar på att sys ihop. Idag har jag pysslat ihop resterna av tillklippningen - det blev en liten magnet till kylskåpet och en trekantig nåldyna. Lite för stor, men väldigt söt. De fina fåren ska finnas med på täcket, som konkurrens till fårfilten kanske.

Ett två tre

Väldigt snabbt går det att sy sådana här roliga tygskålar. Mönstret finns här. Jag är sugen på att göra några varianter med handtag också. Tur att jag fått ihop en massa superbilliga tyger från second-hand-affärer, där finns flera fina kombinationer jag vill prova. Brukar ge ungefär en femtiolapp för en full cykelkorg.

På gång

Idag stickar jag på min filt, som numera är en stor, otymplig hög med två rundstickor i. Den rätstickade kanten är enorm, så det kommer att ta ett tag. Ingen stickning man tar med sig ut i vårsolen precis.



Jag håller också på med ett fodral till Knitpro-stickorna, så min lediga måndag har delvis tillbringats vid symaskinen. Jag använder instruktioner härifrån.



Innerficka med blixtlås var trixigt att göra och hade nog krävt ännu mer noggrannhet för att bli bra. Men praktiskt blir det och i glada färger, och vad gäller noggrannheten har jag tillbringat mycket tid åt att fästa trådar för hand så att det blir riktigt snyggt på den synliga sidan. Tveksamt om det är väl använd tid, men när jag väl kom in i det blev jag lite besatt av prydligheten. Nu ska jag över och läsa nya Twist Collective för att se om jag hittar något nytt roligt mönster att börja sticka!

Våren är gul

Jag lär mig sy ungefär som jag har lärt mig saker inom stickning: genom att försöka utveckla mitt tålamod/noggrannhet och genom att utforska internet. Snabbt har jag förstått att liksom det finns stickalong och virkalong så finns det sew along. Ett perfekt sätt att lära sig något, och inte ett lika långt "åtagande" som till exempel en sjal-stickalong. En eftermiddag räckte för denna sew along hos I have to say, en blogg med massor av tips för en sy-nybörjare.



Och det här blev resultatet. Jag gillar verkligen tyget jag köpte på symässan, skulle vilja ha ett helt plagg i det. Det kändes vårigt och alldeles nödvändigt att ta upp det gula i tråden och blixtlåset. Vantstickning ger mindre vårkänslor, men med gul färg går det också!

UFO-stickning

Det känns bra att göra klart en kofta och kunna använda den, och det är väl därför jag har fått lust att plocka fram någonting halvfärdigt från botten av ufo-korgen. Där låg min Mountain View cardigan som jag inte stickat på sedan... ja, jag minns inte när. Jag minns inte heller varför jag tappade intresset, men nu tycker jag att den är riktigt rolig att sticka på.



Nu har jag påbörjat den sista ärmen. Garnet räcker, den verkar bli bra i storleken och allt är frid och fröjd. Hur jag ska lyckas med monteringen sedan förblir oklart, men jag har i alla fall stickat ihop bakstycket och framstycken upp till ärmhålsminskningarna, och det mesta av ärmarna stickade jag också runt. Baksidan och muddarna har ett spetsmönster, här är den bästa bilden jag lyckades få på baksidan:



Förutom koftstickning har jag mitt lära-sy-projekt, och igår lyckades jag få ihop en stickprojekt-väska enligt den här beskrivningen. Lite snett här och där, men lärorikt, och tygerna hittade jag i secondhand-affärer, så priset blev runt 10 kronor. Mer pengar över till att köpa garn alltså, men nu är den faktiskt fylld med vackert presentgarn.

En present till presenten

Jag har stickat en sjal som jag ska ge bort i present, och som ett lära-mig-sy-projekt har jag sytt en presentpåse till den. Stor glädje över att få ihop något i stil med jympapåsen man sydde på lågstadiet, och precis som då, inte en rak söm i sikte.



Något jag verkligen behöver sy till mig själv är ett fodral till mina Knitpro-stickor. Jag har tittat runt på varianter som finns på nätet och klurat lite på hur jag själv vill ha det. Idag hittade jag den här, och den ser perfekt ut! Då får man lära sig att sy blixtlås då...