Kan vi bli garderobsarkitekter?

Jag är inte så road av att shoppa. Promenerar hellre på stan och tittar på folk och i fönster än går in i affärerna och trängs. Eller sitter på ett café och fikar med någon, eller hemma med en bok eller stickning - listan blir numera ganska lång över saker jag föredrar framför shopping.

Min strategi är att passa på när det är rea och handla mycket på en gång. Man kan inte vara kräsen, så jag slår till så fort något motsvarar mina förväntningar någorlunda. Allt för att det ska gå snabbt. Dessutom vill jag minska mina inköp av miljö-, penga- och utrymmesskäl, men det hade nog varit lättare om mina köp var mer genomtänkta och mindre genomstressade.

När det gäller klädinköp kom därför den här serien från Coletterie mitt i prick, efter halvlyckade reaköp och sömnadsprojekt. The wardrobe architect - hur kan du skapa en garderob som är liten men genomtänkt, koordinerad och passar din vardag? Sarai från Colette patterns försöker ge oss råd i ämnet i sin bloggserie, som jag hoppas ska åtgärda mina problem.

Också ska det bli kul och spännande att tänka lite mer på vilken klädstil jag vill ha, och inte minst användbart om man ska lägga ner tid och möda på att sy kläderna själv. Och när det utlovas hjälp till den som köper kläder som är "close enough", ofta ångrar sina köp och har udda klädesplagg som inte används för att inget passar ihop med det - ja, då känner jag mig definitivt kallad. Jag har börjat tänka på steg ett som finns här. Vill du vara med?

Famous Last Words

Jag måste ju delta i tävlingen som Knitmore Girls har om Famous Last Words - alltså om sådant som man hävdat att man aldrig skulle ägna sig åt eftersom det verkar urtråkigt och meningslöst, men nu måste erkänna att man faktiskt gillar skarpt.



För jag skulle aldrig kunna tänka mig att färga garn. Så krångligt och tidsgrävande, och dessutom finns det ju mer garn i vackra garner att tillgå än jag någonsin behöver, så vad skulle poängen vara? Ja, sedan träffade jag dessa små gynnare, som jag tror är blodspindlingar med förmågan att färga garn vackert rött. Ett kit är införskaffat med betningsmedel, garn, instruktionsbok och jättegryta, och källaren på landet har förvandlats till torkstuga för färgningsväxter och svampar. Så kan det gå.



Handsömnad är också någonting jag har undvikit till varje pris, men så sydde jag band i min kofta för hand och tyckte det var riktigt kul. Nu har jag sytt en kjol, som jag helt utan yttre tvång valde att fålla för hand. En vid kjol, kan jag tillägga, så fållen var ganska lång.

Hur kan man ändra sig så plötsligt, och, framför allt, vad kommer härnäst? Träslöjd? Ormuppfödning?

Har du några liknande ord du har fått äta upp?

Om tålamodet

Tålamod kommer ofta på tal när man pratar handarbete. Folk utan någon manisk hobbytendens inom området kan förundras över uthålligheten som kan behövas för att till exempel sticka en sjal med 1000 meter sytrådstunt garn. Det låter i och för sig rimligt, men egentligen tycker jag inte att tålamodsfaktorn alls står i proportion till hur pilligt eller tidskrävande någonting är. Det är ganska lätt att göra någonting man tycker är roligt, ger utlopp för kreativitet och lugnar psyket från stress och nojor.



Så kan det falla sig att man lämnar en ganska enkel uppgift för att man tappar tålamodet, och istället återhämtar sig med att sticka klart fyra fingrar på ett par fingervantar. Som sagt, lite ologiskt för den oinvigde, men inte för mig. Det här mönstret kommer från boken My grandmother's knitting - kanske kan bli en julklapp till en av mina grandmothers?

Vad hände sen?

Det är inte allt man stickar som blir ett perfekt nytillskott i garderoben, i rätt storlek och flitigt använt. Nej, ganska mycket blir fel redan från början, jag har flera sjalar som åkte in i garderoben ganska omgående efter fotograferingen till bloggen, eftersom de var pytte-pytte-små och helt oanvändbara. Och en del har bara inte passat ihop med mina kläder, eller så visar garnet upp oväntade förändringar efter några timmars användning. Det töjer sig eller får noppor och slits ut fort.

Ändå visas allt upp i nyskick på stickbloggar för att sedan lämnas därhän till förmån för senaste stickningen - men inte idag. Nu blir det gamla godingar och exempel på hur garn beter sig efter lite slitage, håll till godo!



Det här är ett par vantar jag stickade till sambon efter eget mönsterpåhitt och som blivit mycket använda. De har hållit sig fantastiskt bra, stickade i vitt ullgarn och blå alpacka (Rauma 2tr gammelserie och Rauma Inca)




Och det här är min trotjänare, sjalen som alltid hamnar runt halsen och inte kan konkurreras ut av någon annan sjal. Den blev helt enkelt perfekt i formen, jag gillar fortfarande mönstret, och färgen passar både mig och många av mina kläder. Trots flitig vardagsanvändning ser den fortfarande väldigt fin ut, både garnet och blockningen har hållit sig fint. Garnet är Madelinetosh tosh sock - inte billigt, men oerhört vackert och tål användning fastän det är 100 % mjuk merinoull. Mönstret är Simmer Dim, och jag borde sticka fler!



Dessa orange-gula halvvantar blev också snart favoriter och har burits flitigt. De är också i mjuk merinoull, så jag förväntade mig inte att de ska vara så slitstarka. Jag hade inte använt dem många timmar innan första nopporna syntes och handflatan såg filtad ut.



Men ovansidan håller sig fin, så de blir nog en favorit även i år. Garnet är Chili Gredelins Indira, och mönstret heter Powder river set.



Efter allt vantstickande har jag några favoritgarner till just vantar. Ett är Rauma Finullgarn som jag använde till dessa:



Jag har använt dem mycket, och de ser nästan nya ut. I höstas stickade jag ett annat par med tre av favoritgarnerna: Jamieson & Smith 2ply jumper weight, Yllet 2-tr ullgarn och Östergötlands ullspinneri Visjögarn.



De har blivit förstahandsvantarna i vinter, och de har också slitits lite extra ute på landet där jag bär ved och fixar annat i trädgården. Med tanke på den oömma behandlingen har de klarat sig mycket bra.





Det här är ett av mina senaste "hoppsan-projekt". stickat efter fina, fina mönstret Snawheid. Jag vill så gärna ha en Snawheid, och jag gillar fortfarande färgerna jag valde, men passformen.... Jag vet inte hur jag lyckades, men resåren är mycket vidare än resten, vilket ger helt fel form.



Jag har länge funderat på att fuska in ett resårband, men nu har jag bestämt mig för att göra om resåren. Hela mössan är lite för liten, så det skulle inte skada med några extra centimeter resår - problemet är bara att den förstås är stickad nerifrån och upp, så om jag inte ska sticka om hela mössan krävs det lite avancerad garnkirurgi.... Har ni några förslag?

Här är senaste tygklippen till ett sömnadsprojekt, och det ligger mer möda och suckar bakom dem än man kan tro. Jag är lite sugen på att sy kläder och försöker lära mig olika sömnadsmoment för att inte se ut som en slöjdande tolvåring - inga fel på dessa, men jag tror det är bättre om jag förblir en lagom tantig 36-åring. Således övar jag mitt tålamod och min praktiska skicklighet för att så småningom kunna få till hyfsat prydliga kläder.

Så långt allt väl. Jag presenterar dagens övning tillika problem: trådriktning och hur man finner den. Jag tog körkort för ett halvår sedan och tycker att det hela påminner om draglägesbegreppet. Få verkar kunna vara behjälpliga, de flesta beskrivningar är flummiga fastän dragläget/trådriktningen verkar vara det mest nödvändiga för lyckad bilkörning/sömnad. Och för nybörjaren kvarstår frågan: var, var, var hittar jag den?! Till salu någonstans?

Ja, jag river och synar mina tyger och hoppas att det snart är lika självklart som dragläget.

Från det enkla och tillbaka

Efter det enkla och slätstickade har jag stickat dessa halvvantar med lååånga muddar, efter Ysoldas mönster Sherbet lemon. Ett mönster som kräver ett ständigt getöga på den aktuella mönsterraden, men det är inte svårt i meningen svårt att förstå, även om det kräver lite tålamod. Som det mesta inom stickning: om man kan räta och aviga maskor (och i det här fallet att sticka runt på strumpstickor) så klarar man det här.

Men nu: uppladdad med två nya nystan Zauberball Crazy går jag tillbaka till slö-slät-stickning framför tv:n!

Det enkla

Min stickning drar åt det enklare hållet, bara räta maskor och enkla mönster vill jag ha. Inget tjafs. Jag antar att jag behöver det meditativa i handarbetet just nu, så stora spetssjalar får vänta tills våren tar fart på allvar. Tofflorna ovan var ett perfekt snabbstickat mönster, och dessutom fick jag användning för massor av restgarn. Mönstret hittade jag i boken My grandmother's knitting, som också innehåller släkthistorier med handarbetstema från olika stickdesigners. Dessutom det fina Ysolda-mönstret Fiddler's mitts, kanske nästa restgarnsprojekt?

Enkelheten har också yttrat sig i ett par helt slätstickade strumpor, något jag aldrig trodde att jag skulle ha tålamodet att producera. Garnet Zauberball Crazy hjälpte nog till, eftersom man hela tiden undrar vilken nästa färg är i det oförutsägbara nystanet.

Brodera din favoritlåt

För tillfället är jag ganska inspirationslös vad gäller stickning, virkning och allt annat handarbete. Jag ägnar tiden åt tråkiga avslut på bortglömda projekt, men skulle gärna ha en stickning som lockade igen. Jag väntar på min beställda bok Colours of Shetland som kanske kan nystarta sticklusten.



Ett projekt jag har avslutat var ett broderat örngott som bara behövde ett par knappar påsydda för att bli funktionsdugligt. Jag letade och googlade efter fina citat om sömn och drömmar och valde sedan ett från min musiksamling. En undran väcktes om det bara är folkmusiker-fans som får sådana idéer, eller om Lady Gaga också har beundrare som väljer broderi som uttryck? Jodå, det har hon faktiskt, titta här, här och här. Coolt.

Söndagskänsla

 

Oregelbundna arbetsveckor kan ibland ge fredagar en känsla av söndag. Idag har jag klippt till och börjat sy en söt sele till slökatten.

 

Emellanåt läser jag deckare. Jag gillar P.D. James, och jag gillar Jane Austen, så när den förra kidnappar en känd roman av den senare och gör fortsättningen till en mordhistoria blir det förstås bra.



Stickningen har gått sämre senaste tiden. Jag har försökt kombinera ihop färger till en snygg vante men blivit varse om hur svårt det är med färger, och mönster. Kanske har man tur ibland och får till något man gillar? Nu valde jag att byta garn och strategi helt och hållet, enkla färger och enkelt mönster, och den här behöver nog inte repas upp, till skillnad från de fyra jag påbörjat tidigare.

Feel good?

Jag minns en gång när jag på stickbloggarens vanliga vis hade staplat upp några tjusiga stickningar och/eller garner i ett hörn av lägenheten inför ett fotografi till bloggen. Förstås väljer man hemmets mest städade hörn, eller så skapar man snabbt ett sådant genom min vanligaste städmetod - överskyffling. Man skyfflar helt enkelt över det stökiga till en annan yta. När jag stod och fotade muttrade sambon något surmulet om att jag skulle vända mig om och fotografera istället, om jag ville visa upp någonting mer verklighetstroget. Tydligen var det inte lika välstädat bakom min rygg.

Nej, på bloggen är bilderna åtminstone lite snyggare än verkligheten, och hos mig alltid mycket mer välstädade. Det är en diskussion som dyker upp allt som oftast i bloggvärlden: är det för mycket feelgood och för lite realism? Det är väl inte minst aktuellt på handarbetesbloggar. Jag kan komma på flera sjalar som jag blockat ut och snyggat till och som har gjort sig riktigt bra på bild, men sedan inte blivit använda på riktigt eftersom de blev alldeles för små eller tappade formen efter en vecka. Och jag tar inga bilder av mig själv när jag är alltför trött och osminkad, precis som jag fejkar en någorlunda städad bakgrund när jag fotograferar någonting här hemma. Så vill jag nämligen att min blogg ska se ut, även om det inte brukar göra det i verkligheten.

För dem som ändå absolut vill se hela sanningen och inte luras in i ett rosa moln av lyckliga stickstunder och väl valda bakgrunder kan jag avslöja att verkligheten är en annan. Till exempel såg det ut så här när jag vände mig om från min iscensatta fuskbild:

Fejkstickat och stadsstickat

Igår hittade jag ett påslakanset med stickat motiv på Hemtex, så nu får jag sova under räta maskor i fina färger och mönster. Under Malmöfestivalen är det också fullt med äkta stickat (och virkat) i Malmö centrum. Man har till och med givit Karl X Gustav blonda flätor och hans häst randiga benvärmare.



Här är några exempel på hur mycket finare vägmärken kan bli med garn och glada färger:

Våren är gul

Jag lär mig sy ungefär som jag har lärt mig saker inom stickning: genom att försöka utveckla mitt tålamod/noggrannhet och genom att utforska internet. Snabbt har jag förstått att liksom det finns stickalong och virkalong så finns det sew along. Ett perfekt sätt att lära sig något, och inte ett lika långt "åtagande" som till exempel en sjal-stickalong. En eftermiddag räckte för denna sew along hos I have to say, en blogg med massor av tips för en sy-nybörjare.



Och det här blev resultatet. Jag gillar verkligen tyget jag köpte på symässan, skulle vilja ha ett helt plagg i det. Det kändes vårigt och alldeles nödvändigt att ta upp det gula i tråden och blixtlåset. Vantstickning ger mindre vårkänslor, men med gul färg går det också!

Bokslut

Jag hade nog varit snäll i år, bland julklapparna fanns två härvor Madame från Chili Gredelin och Arne och Carlos' bok om julkulor. Igår var jag också på posten och hämtade ett paket som blev en lagom nyårspresent. Ravelry är ju helt fantastiskt - en stickerska hade fått två exemplar av en bok och erbjöd sig att ge bort den ena gratis. Och dessutom fick jag ett par handstickade sockor med i paketet, så nu har jag både en ny vantbok, Norwegian mittens and gloves av Annemor Sundbo, och varma fötter.



Nu sitter jag här och tittar på förra årets inlägg om 2010 och förväntningarna inför 2011. Jag kan konstatera att jag lyckats med att sticka toe-up socks, och en kofta har det också hunnit bli, även om det som vanligt tar lika lång tid att komma igång och sy i knappar som det tar att sticka själva koftan. Mer sjalstickning och mer tvåfärgsstickning var lätt att förutspå, och mer virkning har det också blivit. Inför 2012 måste jag nog utmana mig själv att virka en sjal i spetsgarn, jag har redan sett ut mönster och valt garn, så det måste genomföras.




Och vantutmaningen, att sticka 11 par vantar under 2011? Jag tror att jag har kommit upp i 6 par, fastän det känns som jag stickar vantar jämt, och det finns som vanligt flera par på stickorna. Får väl se om jag kan kompensera och sticka 12 par 2012. Det jag säkert kan lova är att jag, liksom under 2011, kommer att fortsätta att sticka det som är roligast och ge mig på nya utmaningar!



Gott nytt år!

Komma vidare

Vad ska man göra när alla nya spännande stickprojekt man påbörjar bara blir fel? Fel storlek, fel garn, mönster som inte är så fint som man ville - när man bara vill ha en stickning som flyter på och uppfyller alla förväntningar.

1. Virka och brodera istället?
2. Återgå till gamla klassiker som man vet blir snygga, t.ex. sticka ännu en Rose Red?
3. Bara sticka småsaker som man inte hinner bli besviken på utan lätt kan börja om när det behövs? Kanske en stjärna till?



4. Köpa nya stickmönster som inspirerar?
5. Köpa nytt garn som inspirerar?
6. Något annat?

Helgens stickstiltje valde jag att använda till att sy ihop fickorna på min färdigstickade kofta, en Melia stickad i Drops Nepal.



Lite ångestskapande eftersom jag inte är van vid eller bra på att sy, men andra fickan gick snabbt, smärtfritt och blev riktigt snygg. Första kan komma att behöva vissa justeringar...

Sockabstinens och garneufori

Ett garn från Chili Gredelin gjorde mig helt förtrollad härom veckan när det visade sig vara otroligt mycket finare i verkligheten. Och då var det ändå himla snyggt på bilden som fick mig att beställa det också.



Nu är problemet ett rent garnpsykologiskt: ju finare garn, desto viktigare att det blir ett perfekt mönsterval. Det kan vara lättare att sätta stickorna i härvan direkt, så att jag inte hinner fästa mig ännu mer vid den, då kan det bli rent omöjligt att hitta ett mönster som är tillräckligt snyggt. Det har hänt förr.

Jag har råkat ut för ett stickpsykologiskt fenomen också, nämligen sockabstinens. Tidigare led jag snarast av sockfobi, men nu är alltså situationen den omvända. Jag tror att det har med tå-uppandet och min senaste bok att göra, den är fylld med vackra sockmönster jag vill prova. Heart to heart socks fick bli det första.

Jag har inget garn

Denna garnmissbrukarens motsvarighet till "jag har inga kläder" försöker jag motarbeta genom att dokumentera lite av lagret under en sortering. Kanske funkar bättre med fotografier uppsatta på lådorna så att man hela tiden ser vad man har? Ett trick från skofantasterna tror jag.

För övrigt är ljuset fortfarande vinterdunkelt och mina färdiga projekt låter sig inte fotograferas på något vettigt sätt. Bildbevis på att jag lyckats börja på mitt broderi kan jag dock visa, en liten rund början på mittblomman blev det:

Om ull

Jag har senaste numret av nygamla tidskriften Hemslöjd i mina händer. Ett nummer med temat "Helylle", om ull i alla dess former, visst låter det intressant? Efter en snabb genombläddring har bara en artikel riktigt fastnat i medvetandet, den som handlar om hur vi egentligen behandlar fåren och naturen i vårt sökande efter härliga ylleprodukter. Genast fick den här ylleälskaren lite dåligt samvete för sitt ondskefulla garnförråd.

Men, en upplyst miljöbov är alltid bättre än en oupplyst, tycker jag, och det är bra tänkt av Hemslöjd att ta upp denna aspekt av ylleproduktionen. Så nu ska jag informera mig och göra medvetna val, och sedan kommer jag nog till den mer njutbara läsningen också!

Garnfrossa

Efter ett besök hos Helylle igår har garnförrådet fått en rejäl påfyllning. Det är framför allt ett stort utbud av Rauma-garner som lockar mig dit, men förstås också trevligt stickcafé. Dessutom passade jag på att plocka lite i det välsorterade Garnstudio-utbudet, inklusive nya reagarnet Andes som känns tjockt och fluffigt.

Man kunde också beskåda dessa två vackra stjärnhopar:



Jag skulle hemskt gärna ha en sådan fin sjal, men är inte särskilt sugen på att sticka en. Hos mig skulle det nog bli ett evighetsprojekt som aldrig blev klart.

Nu behöver jag verkligen sortera i garnförrådet, men hur sorterar man egentligen garnerna bäst? Jag har försökt med en uppdelning i tjocklek tidigare och har nu funderingar på att gå efter fabrikat istället. Hur som helst blir det nog inte gjort idag, jag måste nog sätta stickorna i något av de nya garnerna!