Efter att ha lyckats lägga vantarna på en hög Shetlandsull (som jag bland annat vill använda till
en sådan här mössa) känner jag mig faktiskt mätt på garn. Inget garnbehov alls. Jag tänker inte räkna efter hur många kilo ull och alpacka det har tagit att komma dit, jag tänker bara njuta av min garnmättnad så länge den varar. Ett enda fint mönster som jag inte har just
det perfekta garnet till, eller en sällsynt vacker härva, är ju allt som behövs för att nytt begär ska uppstå...
Njut av den där känslan! Fina nya garner också, förresten, vill gärna känna på dem lite snart :)
SvaraRaderaVad härligt att känna så!
SvaraRaderaSjälv har jag en hel massa garn till väldigt många trevliga projekt, men det finns alltid något annat projekt som lockar mer, och som jag naturligtvis inte har garn till. Men en hög shetlandsull kanske kan ge den känslan. Underbart garn!